Det har blivit lite familjeliv över min blogg på sistone. Inget fel i det, och jag har ärligt talat inte haft tid med något annat, men hjärnan kan behöva lite annan stimulans också. Och nu börjar vardagen få åtminstone rudimentära former, även om de beskärs rätt betänkligt av den lille krabaten som ligger och trynar vid min sida i detta nu.
Hur som helst, vad jag säger är att det kanske så sakteliga börjar bli möjligt att återgå något mer till fokus. Ser exempelvis att Svensk Bokhandel har ett ljudboksspecial i sitt senaste nummer. Eftersom jag inte varit på jobbet har jag inte sett den fysiska tidningen – hemmaprenumeration börjar kanske bli ett krav inför den stundande föräldraledigheten – har jag inte sett mer än det som puffas för på sajten, där jag också ser att mitt debattinlägg från förra vintern finns länkat. Där finns också den replik som Earbooks vd Shadi Bitar skrev, men logiskt nog inte det svar jag skrev på den, eftersom jag valde att endast publicera det på min blogg. Tipsar dock gärna om mitt svar ytterligare en gång, då jag tycker att Bitars replik missade målet och delvis var rent felaktigt.
Faktum är att den där debattartikeln, och svaret jag fick på den, var spiken i kistan som bestämde mig för att ge ut ”Vi har redan sagt hej då” själv. Resonemanget kring de där turerna har jag utvecklat i en intervju med mig i nästa nummer av den finlandssvenska litteraturtidskriften Horisont. Så jag väntar med att berätta om de tankarna tills den intervjun är publicerad.
Ja, jag föreslog att jag skulle recensera din bok för Horisont men blev glad då jag fick svaret att recension och intervju redan var på G 🙂
Bitars text var rätt intetsägande. Själv har jag inte hajat detta med ljudböcker eftersom jag själv vill hålla papper mellan fingrarna och kan inte koncentrera mig tillräckligt mycket på att lyssna. Vissa meningar kanske jag vill läsa om både en och två gånger, vilket inte går i en ljudbok. Likaså detta med e-böcker. Jag tillhör den äldre sorten som är lite konservativ och vill ha en tryckt bok i min hand annars räknas det inte. Sen är det ju så att böcker ska pryda ens vardagsrum, det handlar inte bara om själva läsupplevelsen, utan även utseendet. Jag väljer många gånger en bok för sitt utseende, men framförallt efter författare. Och vart ville jag komma med detta? Jag vet inte, men böcker är för mig papper och kommer så att förbli, därför kommer mitt förlag i första hand bara ge ut POD-böcker. Eller så kanske det handlar om att jag är rädd för att nya format ska ta överhand?