Fin helg som gått i enkelhetens och fixandets tecken.
Johannas föräldrar kom på tacomiddag i fredags för att fira skolavslutningen (Tage och klasskompisarna sjöng fint i kyrkan – Den blomstertid nu kommer till och med, Vittangi måste ha missat SD-propagandan om att vi stackars förtryckta svenskar inte får göra det längre – å andra sidan kryllar det av tornedalingar i Vittangi så vi räknas kanske inte som svenskar), på lördagen övergick skitvädret vi dragits med till sol vilket präglade resten av helgen – vi kunde äta frukost utomhus, jag och Ejda drog till skogen och slängde en del ris (på släktens ägor, nota bene), jag tog en löprunda längs älven, barnen ville aldrig gå och lägga sig, jag klippte gräsmattan, återvinningsstationen några hundra meter bort fylldes på med metall, papper och glasburkar, jag rotade fram Tages sommarkepsar ur de osorterade klädhögarna i pannrummet (som på grund av fjärrvärme numera till stora delar är ett förrådsrum) och på söndagen steg termometern över tjugostrecket och vi drog till badplatsen vid campingen och Nikkimäinen.
Det är extremt lågvatten i Torne älv just nu, och frågan är om det inte kommer att bli ännu värre eftersom någon påfyllning knappast är på gång till följd av det dåliga snöåret i fjällen, det kändes som att vara på en lyxig resort med oändlig sandstrand och vi kunde promenera i knädjupt (och mycket kallt!) vatten över till holmar som i vanliga fall bara kan nås med båt.
I dag ska det dock börja regna framåt lunchtid och fortsätta större delen av veckan, så ordningen är återställd. Och just det ja, fick trots helgvilan ihop cirka 8 000 nya friska romantecken vilket var ytterst välkommet, men än är slutet (tyvärr) inte kommet.