Puh. Det är rätt stressigt det här. Vi började med frukostbuffén, tog bilen bort till området kring Kinnarps arena där tävlingen och presscentret ligger, fick lyssna igenom låtarna (nej, ingen i presscentret trillade av stolen av något bidrag, men konsensus verkar vara att Book ligger bra till, Therese har snabbrecenserat i bloggen, där jag även för andra dagen i rad hängs ut som fåfäng) och sedan raskt tillbaka in till stan för att jag skulle intervjua Kristian Luuk (bilden), därefter ut igen och börja snabbranda (inte klar än dock), följt av presskonferens med alla artisterna där jag viftade mig fram friskt med den gula TT-micken (om jag inte skymtar på bild i någon av kvällstidningarna i morgon så är det väldigt konstigt med tanke på hur hårt fotoblixtarna smattrade) med webb-tv-Marko hack i häl. Nu åter på presscentret, där jag ska skriva järnet under eftermiddagen.
Just ja – schlager är inget för vegetarianer. I presscentret, som ligger väldigt långt från någon restaurang, består matutbudet av varmkorv. Punkt. Tja, det finns visserligen bananer också.
Det är väl inget fel på att vara fåfäng?
Väl.
Tack för stödet Sandra, jag håller huvudet högt här, trots nesligheterna.
undrar varför då Kristian Luuk dansar väcks femirören som ur en dimma.Som inte heller kan men liknat honom i alla tider och kommer aldrig att förstå det enorma arbete som ligger bakom.Varför rider alla femirör på det Luuk inte kan.Själv gillade jag kavajen med fastsydd stjorta i.Min fråga-Kan Kristian Luuk rensa i debatten-mitt svar Nej
mvhMaria fåfäng-ja tack