Vi är hemma nu. I Stockholm på riktigt.
Jag packar sakteliga upp resväskorna, vi hade 8,8 kilos övervikt på den ena, vilket var en smula onödigt eftersom den andra hade 6,4 kilo upp till maxvikten. Det är å andra sidan en minimal resväska som jag lurades att köpa av min då lokala väskhandlare på Norrtullsgatan med löftet att den klassades som kabinväska. När jag skulle ut och flyga med den första gången blev jag dock utskrattad av incheckningspersonalen när jag sa att jag skulle ta den som handbagage. Visst, den är fjantigt liten för att vara en resväska, men så liten var den visst inte. Med det vill jag bara ha sagt att de 13,6 kilo innehåll jag hade fyllt den med var ett mästerstycke i kompakt- och sitta på väskan för att få ihop den-packning, det gick att lyfta ut hela innandömet bestående av kläder, lego, whisky och tygdjur som en enda sammanpressad klump.
Nåväl. Detta om resväskorna.
Varför ingen bild på klumpen? Vad har hänt med den här bloggen? Bara bilder på gulliga barn hela tiden!
Tror du verkligen att Tage kunde hålla sig mer än ett par sekunder innan den där klumpen var isärsliten och spridd över hela hallgolvet…?