Klockan sju i morse började Ejda fråga om det inte var dags att börja duka till kalaset. Fem timmar av tjat senare lät vi henne få sin vilja igenom. Kalasets huvudperson Tage var dock betydligt mer lojt inställd till vad som komma skulle, och gled runt med bar överkropp tills strax före första gästens ankomst.
Kalaset blev, vad vi själva tyckte oss känna i alla fall, väldigt lyckat. Ljudnivån lämnade en del att önska, men det gör den väl alltid när ett knappt tjugotal barn i åldrarna 7-10 drabbar samman. Källarens filmrum hade dagen till ära omvandlats till Just dance-rum, något som visade sig bli mycket uppskattat. Avslutningen där de fick pressa ner händerna i övertäckta och överdimensionerade kastruller med överkokt pasta, havregrynsgröt, mjölsoppa och jordklägg för att försöka hitta geometriska figurer gömda i sörjorna, var sedan precis den avrundning festen behövde.
Och två av barnen berömde Super Mario-tröjan jag bar. Uppenbarligen är jag fortfarande hipp. Att det var Tage som valde ut den åt mig på Nintendobutiken i New York i fjol behöver vi inte tala högt om.
I morgon pausar vi firandet, men satsar sedan hårt igen på måndag, då den verkliga födelsedagen äger rum.