En kvart innan jag skulle packa ihop och gå hem i går kväll ringde telefonen och jag fick en ångerfull Fredrik Colting, förläggare på Nicotext, i luren. Eftersom han pratat med oss när JD Salinger-stämningsaffären drog igång förra veckan – och då ansåg sig ha ljugit för oss – skämdes han nu lite när sanningen uppdagades via domstolshandlingar i New York, sade han. Då jag var på semester när historien inleddes och endast följt den sporadiskt via nyhetsflödet, blev det till en början ett förvirrat samtal, men eftersom jag var ensam kvar fanns inget annat att göra än att sno ihop en text i ärendet, som kan läsas bland annat här.
Sanningen var alltså att den bok kallad ”60 years later: coming through the rye” som Nicotext gett ut i Storbritannien och som ska komma i USA i höst, inte alls var skriven av någon JD California utan av Fredrik Colting själv. Och nu har han den 90-åriga JD Salinger på halsen, en av 1900-talets mest mytomspunna författare som efter dundersuccén med ”Catcher in the rye” (”Räddaren i nöden”) förvandlades till en eremit. Salinger anklagar Colting för upphovsrättsbrott. Utan att en enda fil delats, bör väl kanske tilläggas i dessa tider.
——
Jag ser att Svensk Bokhandel publicerat en mer utförlig text i ärendet nu på morgonen. Läs den om ni vill ha en mer initierad version.
Så det var du som fick samtalet? Åh, det hade varit så intressant att höra hans tonfall. Jag skrev om grejen på min blogg också, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Salinger – 90 år, döv, nyopererad, säkert måttligt upplyft av att bråka med Colting.
Ja, det är en lite svår fråga det här, tycker jag. Man kan liksom sympatisera med båda sidor. Colting lät … ja, vad ska jag säga, rätt så lugn men lite skamsen över att han fört oss och några andra medier bakom ljuset. Tyckte ändå att det var lite fint av honom att faktiskt på egen hand ringa upp och erbjuda sig att berätta som det var. För hade han inte gjort det hade vi ju ändå sökt honom i dag, när det hela blev känt i bloggvärlden.