Gårdagen var all about the shopping. Dvd-boxar, souvenirer, ipodar, skor – nu skulle det här landet där det pratas om ekonomisk recession minsann få se hur det går till när pengar bränns på bål – ett ämne jag vet en del om efter att ha sett Nordman elda häxor live tre schlagerhelger i rad.
Men tyvärr, inga gigabyte och Stan Smiths i världen kunde lyfta upp mig ur det djupa hål jag trillade ner i efter besöket i NBC-shoppen. Det var liksom där allt skulle krönas, nå sitt mål, få sin kulmen, jag kan kalla det vad fan jag vill men det blev ändå bara pannkaka av alltihopa. ”Friday night lights”-muggen jag bespetsat mig på existerade inte, ”30 Rock”-muggarna var för stora och ”Battlestar Galactica”-tröjorna allmänt horribla. Allt jag drömt om och hoppats på här i Amerika blev med ens till sand.
När vi klev ut Rockefeller Plaza sken fortfarande solen på våra huvuden. Nu åker jag hem muttrade jag och gick med molokna steg mot tunnelbanan. Josefine kom försiktigt efter och försökte trösta och klappa men jag grät hela vägen upp till 148:e.