Jag har varit inne på det förut, men oj vad jag älskar när Peter Englund ger sig in på minnenas stig. Jag har själv varit nere längs den vägen många gånger här i bloggen, även om det blivit mindre vanligt på senare tid.
Ibland längtar jag efter det. Att få den där känslan, att tillåta sig själv att sugas in i det, bli den där minnesjunkien.
Ska försöka ta mig dit igen. Snart.