Det inkom en kommentar med frågan om hur mycket mer pengar jag kommer att tjäna på att ge ut min roman på det sätt jag nu väljer, jämfört med en ”vanlig” utgivning. Så här svarade jag:
Med all sannolikhet kommer jag tvärtom att tjäna mindre per sålt exemplar. Orsaken är att tryckkostnaden när man använder sig av print on demand-teknik fortfarande är ganska mycket högre än om man trycker på ”vanligt” sätt, och eftersom jag trots detta vill sälja min roman till ett lägre pris än vad som är standard för inbundna böcker, går ekvationen endast ihop om min egen ekonomiska kakdel krymper.
Jag har ännu inte räknat exakt på hur jag ska lägga priset, men mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att jag kanske kommer att lägga på 20 kronor på det pris Publit tar betalt per exemplar, pengar som alltså går till mig. När min första roman gavs ut av Forum fick jag cirka 25 kronor per sålt inbundet exemplar.
Det kanske kan verka en smula bakvänt att ge sig in i ett projekt som både kräver mer tid än en vanlig utgivning samt ger mindre finansiell utdelning (om inte boken skulle sälja väldigt mycket vill säga), men det här experimentet handlar inte om att tjäna pengar. Jag vill bli läst av så många som möjligt, och vill testa om det här är vägen att gå.
Detta föranledde en ny kommentar, där jag ombads utveckla hur jag tänker kring betalningen (samt uttrycktes oro för författares förmåga att försörja sig). Jag är inte riktigt färdigtänkt på det området ännu, så jag kan inte precisera mig så mycket, men jag svarade hur som helst så här:
Jag ska absolut utveckla hur jag räknar i ett blogginlägg vad det lider, men då jag ännu inte bestämt mig för priset själv, så får det vänta ett tag.
Men samtidigt är några saker värda att påpeka. Rätt få författare i Sverige har någon egentlig lönsamhet i sina författarskap, tidningen Svensk Bokhandel presenterade en uträkning häromveckan som fastslog att en genomsnittlig medlem i Författarförbundet drar in 39000 kronor/år på sitt författarskap. Nästan alla författare försörjer sig alltså i stor utsträckning på andra sätt.
Ta en sådan litterär ikon som Lotta Lotass som exempel, kritikerrosad och nyinvald i Akademien, som i lördagens SvD berättar att hennes roman som kom i fjol sålde i 400 exemplar inbundet. Om hon har ett någorlunda vanligt avtal med sitt förlag torde det i slutänden ha inbringat henne runt 5000 kronor i inkomster, enligt följande uträkning:
Boken har troligen ett F-pris på runt 100 kronor (priset bokhandeln köper titeln för). Av det går cirka 27 procent till författaren (ett klassiskt standardavtal). 400 exemplar gånger 27 kronor blir knappt 11000 kronor. Eftersom dessa 11000 kronor inte betalas ut som lön från förlaget utan som ersättning, får författaren själv betala skatt plus sociala avgifter. Kvar blir då knappt hälften av ursprungssumman, det vill säga runt 5000 kronor.
Verkligheten är som jag ser det sådan att författare oftast inte överlever på sina författarskap, utan med hjälp av dem. Åtminstone för en viss typ av författare står verken för blott en utgångspunkt man sedan kan söka inkomstbringande stipendier samt boka in föreläsningar och andra sorters framträdanden på. Och även efter dessa inkomster måste de flesta författare jobba med annat vid sidan av.
Sedan har du rätt i det som du skriver i din kommentar att jag kan göra ett större påslag om jag säljer boken i en egen webbshop, vilket jag också planerar att göra. Uträkningen i min förra kommentar är baserad på att jag vill att min bok ska säljas för runt 130 kronor hos nätbokhandlarna, och då lär är ett större påslag än 20 kronor bli omöjligt, eftersom de också ska ha sin del av kakan (tryckningen kostar runt 70 kronor per exemplar). Jag hyser inga direkta förhoppningar om att få in min roman hos fysiska bokhandlare i någon större utsträckning, jag tror att mödan skulle vara för stor och utdelningen för liten. Jag må älska välsorterade bokhandlare som privatperson, men jag tror att ”Vi har redan sagt hej då” främst kommer att säljas via internet (men bokhandlare som vill köpa in den är naturligtvis ytterst varmt välkomna att göra det).
Varför väljer jag att lägga ut de här kommentarerna så här? Tja, jag tycker att det är en rätt intressant och inte helt enkel diskussion, och jag inbillar mig att inte alla läser kommentarer.
Du har rätt i att detta är en intressant och faktiskt helt nödvändig diskussion om man vill få råd att ägna sig år sitt författarskap på heltid.
Som jag upplever det, som lever som egenföretagare i en helt annan bransch, så verkar bokbranschen fast i ett skråväsen- tänk när det gäller distribution av böckerna, marknadsföring och prissättning. Man förefaller vara oerhört styrd av de mentala gränser och regler som under många år satts upp av förlagen, bokhandlarna och kanske även av författarförbundet,
Jag tror att det är ganska enkelt att nå fler läsare genom att göra lite annorlunda än vad alla andra gör (och betydigt fler än de 500 som köpte Lotta Lotass senaste, vad jag förstår mycket experimentella, bok).
Jag förstår att alla bokhandlare köper in sina böcker från något centralt ställe där ett så kallat F-pris är färdigförhandlat. Men varför ändå inte ägna en dag åt att besöka de fristående boklådorna i Storstockholm och erbjuda dem att sälja din bok. Ge dem ett Piratförlag-erbjudande: dela på vinsten efter det att dina produktionskostnader räknats bort: 200 kr i konsumentpris – 70 kr i produktionskostnad = 130 kr / 2 = 65 kr till er vardera. Det tror jag skulle vara en kanonmarginal för en bokhandlare som dessutom slipper köpa in ett lager eftersom du trycker print- on demand.
Och varför inte försöka få ett möte med någon inköpsansvarig på Akademibokhandeln och erbjuda samma sak?
Det enda du riskerar är att få ett nej. Men de skulle definitivt komma ihåg dig!
Nu vet jag att många slår ifrån sig och tänker att det är skitjobbigt att behöva sälja sina egna böcker. Men det är faktiskt ett fact of life att om man inte säljer så kan man inte leva på det man håller på med. Och om man överlåter en sådan viktig sak till sitt förlag så kan man kanske inte förvänta sig några större framgångar.
Tänk på att många framgångsrika författare (mätt i termen av många sålda ex) är duktiga på att marknadsföra sig, vilket ofta i denna bransch endast är synonymt med att synas i media (Guillou, Marklund m.fl.) Så den som sticker ut och gör något oväntat kan säkert förvänta sig ett oväntat resultat.
En annan detalj: varför erbjuder du inte oss som följer din blogg att förhandsboka din nya bok? Här finns säkert ett köpunderlag på minst 100 ex!
Du har helt rätt i att bokbranschen är ålderdomlig och ytterst konservativ på många sätt, och det finns mycket man kan göra för att ändra på det. Och vissa av de saker du föreslår har jag absolut tänkt försöka mig på, vi får se vilka former det tar. Det är dock en tidsfråga också, även om jag väldigt gärna skulle satsa mycket tid på det här just nu så har jag ett vanligt heltidsarbete att sköta också (plus att jag måste hinna producera färdigt romanen i alla former – det ska göras en mp3- samt e-bok före den 2 februari också…). Så vi får se vad som hinns med. Men en del saker ska jag ta mig an, utan tvekan.
Ang. Lotass: Bonniers-författare (liksom alla vars förlag ingår i Förläggareföreningen och tvingas följa ramavtalet) får förskott beräknat på ca 27 % av f-priset på halva förstaupplagan (pengarna för ev. överskjutande sålda ex kommer som royalty). Detta oavsett boken sedan säljer 13 exemplar eller 1300. Så Lotass tjänade nog lite mer på sin bok.
Numera får väl förlagen skriva sina avtal hur de vill oavsett om de är med i Förläggareföreningen eller inte, ramavtalets giltighet upphörde väl i början av 90-talet? Nåväl, visst har du helt rätt i att avtalen oftast ser ut så som du beskriver (mitt gjorde det), men för att göra min siffermodell enklare tog jag inte med det här med halva förstaupplagan i betalningsförskott, principen är ju ändå densamma. Men visst, att man faktiskt får betalt för hälften av förstaupplagan även vid usel försäljning är ju en viss trygghet för författarna (samt säkerligen en klausul förlagen gärna skulle plocka bort ur kontrakten).