Internet går framåt med stormsteg. Nätet är hett, vi köper böcker där som aldrig förr enligt DN och det är ju fint och bra. Själv är jag dock väldigt nyfiken på något så urmodigt som den nya Akademibokhandelsbutiken i Skrapan, jag hoppas på en butik som i storlek matchas endast av flaggskeppsbutiken på Mäster Samuelsgatan och som ångar av läsglädje. Och det är bäst för dem att min bok finns i lager, att inte ha en roman som till femtio procent utspelar sig på Söder i en butik i hjärtat av sagda ö som därtill främst riktar sig till en ung, urban, studerande publik – ja jag pratar både om om bok och butik nu – vore kardinalfel och skäl för uppsägning. Den borde finnas i travar, skyltad överallt, med fina personalen rekommenderar-lappar under. Hör ni det där nere? Jag ska minsann komma och kontrollera! Kanske redan i dag!
Men på andra håll känns det här med internet och framsteg som något man kan få om bakfoten. Som när Aftonbladet nu puffar för sin plustjänst genom att erbjuda gratis ringsignaler till mobilen, och illustrerar med en bild på ett gäng Nokia 5110-lurar, en nio år gammal telefonmodell som visserligen var världens populäraste kring millennieskiftet, men ändock en telefon som byggde sitt världsherravälde på att den hade utbytbara skal och att man kunde spela Snake på den. Ladda in en ny ringsignal? Tjena.
Nåja. Lite sött är det ju i alla fall med noterna på skärmarna.
Reagerade också på den där bilden, väldigt märkligt. Och lite nostalgiroligt.