I gårdagens DN skrev min gamla UNT-kompis Therese Uddenfeldt en kort artikel där mediestrategen Joakim Jardenberg gav sin syn på hur dåliga journalister är på att följa de diskussioner som pågår på bloggar. Att det är tjänstefel av en journalist att inte kolla upp vart en story han eller hon skrivit tar vägen efteråt när eller om den börjar leva ett liv på nätet. Texten avslutas med en framtidsvision där Jardenberg siar om att papperstidningarna inom fyra fem år enbart finns på helgerna, och att det bara kommer att finnas en rikstäckande morgontidning i Sverige. Därefter skriver Therese Det ni, bloggare. Där fick ni ett köttben. Jag ska minsann kolla om ni plockar upp det.
Framtidsvisionen låter rätt rimlig, men jag lämnar den därhän. Vad som fascinerar mig är att DN, ett drygt dygn efter att papperstidningen damp ner innanför min dörr, fortfarande inte publicerat texten – som alltså handlar om mediernas syn på internet och bloggvärlden – på internet.
Det är på något sätt väldigt humoristiskt.
——
Uppdatering: Joakim Jardenberg har själv lagt upp en faksimil av artikeln i fråga.
suck. kan inte den så kallade bloggosfären avskiljas från resten av matrix, så kan dessa tankens lättmatroser fortsätta att skrika i munnen på varandra – men utan att de som jardenberg ställer krav på att andra ska lyssna?
DN är ofta pinsamt dåliga på internetdelning.
Mina kolleger på TV4 blev någon gång fascinerade när jag kunde berätta att våran morgonsoffa redan diskuterades på internets. ”Vadå, håller du koll på sånt?”
Vi har blivit bättre på sånt där hos oss, faktum är att hela desken numera är rss-beroende och min chef följer min blogg slaviskt (vilket ju både har för- och nackdelar visserligen…).
Det som förvånar mig i det här är att de som valt att sluta läsa tidningen på papper och gått över till att bara läsa på webben verkar acceptera att så stor del av innehållet därmed går dem förbi. Mycket av det som gör dagstidningar roliga, det vill säga allt utom de raka nyheterna som man ändå matas med 24-7 på alla sajter, når ju aldrig webbsajterna. DN Kultur är ju inget unikum där på något sätt. Det är underligt tycker jag.
Det kanske är för att man inte vet vad man missar. Eller så tycker inte 22-åringar att Namn & Nytt är en stor förlust.
I fallet med DN Kultur är det främst de kortare texter av åsiktskaraktär (ofta fetade notiser på Idé & kritik-uppslaget) och krönikor som man missar. Hur det går till när de väljer vad som ska publiceras vet jag inte, men det känns ofta rätt godtyckligt åtminstone om man tittar på det utifrån.
Jag gjorde just en snabb sökning, vilken visade att nio av totalt arton texter som fanns i DN Kulturs framvagn i dag (alltså det material som återfinns före annonssjoket tar vid) finns publicerade på dn.se.
Till sajtens försvar bör man väl i och för sig poängtera att det publiceras saker där som aldrig når papperstidningen också.
men varför skulle dn lägga ut a l l t redaktionellt material kostnadsfritt? borde inte trenden vara den motsatta – ta exempelvis aftonbladet som konsekvent undanhåller gratisläsarna vad de uppfattar vara de saftigaste detaljerna. och i synnerhet om de här taskspelarna som läser framtiden i digital kaffesump nu får rätt, att vi framtiden kommer att läsa allt på skärm. då lär väl rimligtvis denna internets första hänryckta år med idel gratismaterial framstå som amsagor.
Nu var det ju egentligen inte DN:s eller andra tidningars val att inte lägga ut allt material som jag kritiserade, utan mer det faktum att jag tycker att det är konstigt att många som valt att överge papperstidningarna till förmån för nätet inte verkar bry sig om att de missar rätt mycket. Jag har ju pappersvarianterna av såväl SvD och DN av just den anledningen, jag vill ha allt material.
Däremot så har det de senaste åren börjat råda rätt stor enighet om att det är hopplöst att ta betalt för nyheter på nätet, Martin Jönsson har skrivit om det flera gånger bland annat.
men det förutsätter ju att det finns gratisnyheter att tillgå i stället för betalmaterial. om samtliga stora nyhetssajter gick samman och beslutade att de fortsättningsvis tar betalt för säg 90 procent av materialet, så antar jag att folk skulle tvingas börja betala. för helt avstå skulle väl få?
Kanske, men ett sådant samförstånd kommer ju aldrig att inträffa i verkligheten. Och frågan är ju hur verksamt det skulle vara även om det skedde, det finns alltid sätt att ta sig runt och slippa betala på nätet eftersom traditionella betalningsmodeller är så svåra att upprätthålla när man inte köper fysiska produkter. Det har ju inte direkt gått lysande för musikindustrin när de försökt låsa in sitt material med drm-skydd och liknande, och det känns som att det finns en risk att tidningarna är på väg att gå samma väg till mötes, åtminstone om man följer rapporteringen från den pågående tidningskonferensen i Göteborg, som inte direkt verkar ha präglats av nytänkande.
Hur de ska bete sig har jag ingen lösning på, men att sticka huvudet i sanden och vägra inse att medielandskapet ser annorlunda ut, vilket de i mångt och mycket verkar göra nu, känns inte särskilt produktivt.