Hopp, förtvivlan och det däremellan

Vi har väl alla våra ups and downs. Jag hade vilket jag ju också skrev en nedåtdipp i går, jag kände mig redo att bränna romandokumentet, men det är ju så sablans opraktiskt när det skulle innebära att hela min tillvaro i praktiken skulle slås sönder eftersom datorn skulle ryka med i operationen och vad skulle jag göra utan min älskade Powerbook som inom sig håller så mycket av det som är jag i form av åtta års mejlkorrespondens, chatloggar, adressböcker, textarkiv och ännu osedda tv-avsnitt? Ja självklart har jag backup på det viktigaste men jag skulle ändå vara förlorad.

Så mordbranden fick bestå och bra var väl det för lika nattsvart som texten tedde sig i går lika hoppfull känns den i dag. Kanske berodde det på sömnbrist eller så är jag bara schizofren. Hur som helst hyser jag nu återigen gott mod om att det kanske blir en bok ändå. I dag börjar jag dessutom inte jobba förrän halv tolv så jag ska försöka vara extra flitig och ackompanjerad av den mojnande blåsten utanför fönstret skapa något, ett par-tre sidor som kanske kanske även när jag slår igen datorn känns som något jag kan vara stolt över.

Hoppas det.