Vardag, och en hel del grejer skulle behöva nytt liv på det nya året. Mitt tangentbord har tydligen låg batterinivå, bluetoothsymbolen blinkar i skärmens högra hörn och är en ständig källa till irritation. Min disktrasa ser ut som något inte bara från förra året utan snarare förra århundradet vilket jag upptäckte nyss när jag vattnade min basilika så hårt att det svämmade över eller okej då, jag hade glömt att jag har ett blomfat för lite och därför brukar flytta ett fat mellan två olika vaser när jag ska vattna, nu glömde jag det och vattnet rann rakt igenom den bottenlösa krukan och skapade en pöl som hotade att rinna rakt ner i elförgreningsmojunken jag har precis under. Hade kunnat ge en sprakande inledning på det nya vardagsåret.
Så till inköpslistan läggs batterier, disktrasor och ett blomfat. Och smör.
I övrigt känns det meningslöst att fortsätta älta det nya året. Saker är sig lika. Jag är mig lik, även om jag fortfarande känner en lätt seghet i kroppen sedan söndagsnatten. Men det är väl inget som en rejäl frukost inte kommer att ordna. Ja när jag väl varit och köpt smör vill säga.
Därefter bokskrivande, jag är ju ledig den här veckan. I går kväll när jag skulle sova började jag fundera på om romanen, i den tappning den nu kommer att ta, fortfarande kommer att kunna heta Vi har redan sagt hej då. Jag är inte helt säker. Det skulle passa på ett sätt, men kanske lägga en viss sordin över handlingen, peka vartåt det barkar på ett sätt jag är osäker på om jag vill rikta läsaren redan från början. Dessutom har jag inte bestämt mig riktigt för hur det ska sluta ännu, så kanske vore titeln helt missvisande. Men det lär jag ju inte veta förrän jag kommer igång och börjar skriva. Och det lär inte ske förrän jag avslutar det här och går och köper smör, blomfat, disktrasor och batterier.
Nej! Du måste behålla titeln, den är så himla fin. Tycker jag!