När 2009 bara var minuter gammalt publicerade jag följande inlägg:
Här och du.
Det var någon gång vid femtiden på eftermiddagen som jag skrev följande sms till Peter:
Yo! Efter 346 187 tecken satte jag klockan 16.38 punkt för romanjäveln. Nu ska jag klippa håret och dricka champagne. Kram!
För jo, jag hann, och det med råge. Exakt i detta nu, när 2009 är två minuter gammalt, avslutas ”Vi har redan sagt hej då” på bron mellan Gullmarsplan och Skanstull med den korta mening som kröner det här inlägget.
För mig återstår i nuläget bara att säga gott nytt år.
Nu börjar jag inse att de där tre orden, som jag planerat att ha som slutmening sedan tidernas begynnelse, på grund av en omskrivning inte funkar.
Och det känns ärligt talat skitjobbigt.
Daniel,
Var inte ledsen. Det kan vara så att den meningen behövdes för att skriva boken. Den kanske inte behövs för att läsa boken.
/A
Men ändå. Den fyller en så viktig funktion. Det kommer att ta tid att smälta den här separationen.