Jag känner mig ändå lite duktig efter mina första fem dagar här i New York. Okej, det har bara blivit fem sidor skrivet på romanen, men det är ändå en sida om dagen och fortsätter jag i den takten når jag målet innan juni är över. Det kommer ju aldrig att hända, men det är en trevlig tanke att tänka i alla fall. Och eftersom jag och Morgan har haft två bra sittningar för att fila på dialogen i filmmanuset – fler ska följa för nu ska fan i mig det här manuset bli så bra att konsulenterna så småningom gråter – så tycker jag ändå att jag förtjänar ett litet torsdagshurra!
——
På tal om filmmanuset – i tisdags när jag och Morgan satt och dialogfilade på ett fik som hörde till någon sorts arty biograf jag inte minns vad den hette, föll våra blickar på den här affischen. Eftersom vi precis höll på och jobbade med avsnittet i romanen/filmmanuset där X sliter undan Y från det framrusande tunnelbanetåget, kunde jag inte hålla mig från att ta en bild. Enjoy:
”The Angelika” heter bion där affischen hänger…
(märker du att jag har svår hemlängtan och att din blogg på nåt udda sätt lättar den!)
Glad to be of service! Föreslå gärna ämnen som du vill att jag tar upp, kanske finns det saker och företeelser som du saknar extra mycket? Jag sätter upp en förslagslåda vid dörren. Det går också bra att skriva här.
Hurra!
Tjaaa… har du blivit antastad av nån crackpundare än? Dem saknar jag litegrann…
Så fort det sker lovar jag att skriva en fullödig redogörelse. Förutsatt att jag överlever vill säga.