Så fyllde han då sju år, vår Tage Ögren. Huset var fullt, jag tror vi räknade till tjugo barn totalt, och pizzaslajsarna, tårtorna och bålen försvann i ett nafs.
Han har den egenheten vår son, att han i princip aldrig önskar sig något, vilket gör jul- och födelsedagsfirandet svårt så till vida att han som det barn han är trots detta förväntar sig presenter. I år motstod vi dock frestelsen att köpa saker bara för att det ”ska” vara så, och han fick blott en present från oss, ett par trådlösa hörlurar från Philips med volymspärr vid 85 decibel, så att barnöronen inte sprängs när man krämar på för fullt. Dessa hade han visserligen inte heller direkt önskat sig men han behövde dem verkligen, han har börjat lyssna en hel del på musik på sistone och har en tendens att sno in sig i sladdarna, med slitage och olyckor som följd.
Och lurarna gjorde succé! Han ville prompt ha dem på till och med när vi gick och handlade, så han kunde lyssna på sina Justin Timberlake-, Taylor Swift-, Lady Gaga- och Marcus & Martinus-favvisar även i kassakön. Kassörskan hade sett på Facebook att han fyllde år i dag, och gratulerade hjärtligt medan vi lade upp varorna på bandet. Sådant händer bara i byar, inbillar jag mig.
Sju år! Nu får vi äntligen gå på elvaårsfilm på bio ihop. Can’t wait.
