Funderingar kring längden

Det går visserligen sakta, men jo, det går faktiskt åt rätt håll. Romanskrivandet alltså. Likt en pensionär på väg över gatan medelst rullator hasar jag framåt, tar pauser och tittar mig omkring. Det är kanske ingen vidare liknelse men well well, jag har aldrig varit särskilt mycket för sådana i mitt skrivande heller. I går kväll, efter dagens värv i Swedbank arena och före kommunens traditionella invigningsfest (indiskt tema på stadens lokala sportbar och nej, vi fick aldrig någon förklaring till den lustiga kombinationen) fick jag faktiskt ur mig några rader. Fler än femton tror jag. Dock inte mer än tjugo.

Jag funderar över längden. Hur lång är den ultimata romanen? Jaja, jag vet att det så klart är helt beroende på ämnesval, genre, stil och hej och hå, men om man ändå rent bevekelselöst skulle försöka bestämma – hur många sidor är en perfekt bok på?

Dannyboy & kärleken är på 234 i pocket och 247 inbunden (annat typsnitt och lite mindre radavstånd i pocketen). Jag tvivlar på att Vi har redan sagt hej då, för jo, jag har bestämt mig för att fortsätta använda det åtminstone som arbetsnamn, kommer att bli mer än 250. Men någonstans inom mig säger en konservativ liten gubbstrutt, ja samma som linkar fram över gatan antar jag, att en riktig roman är minst 300 sidor. Jag vet inte var jag fått det ifrån, men jag kan inte skaka av mig känslan. Är jag dum i huvudet eller ligger det något i vad panchisen säger?