Livet har blivit en smula upprepande de senaste dagarna. Vi äter med kopp var tredje timme, dygnet runt, Tage och jag. Däremellan ligger han och sprattlar i sin säng mellan våra sängar, vi tog ett eget initiativ och möblerade om vårt rum för att det skulle kunna ske, sköterskorna på avdelningen tittade förvånat på resultatet och fick det att framstå som att ingen tidigare ens hade tänkt tanken att vi båda skulle vilja ha honom bredvid oss, samtidigt. Faktum är att han sover bäst om vi håller honom i varsin hand. Eller ja, håller och håller, vi placerar ett finger i handflatan som han genast griper och inte vill släppa för all bröstmjölk i Sörmland.
Oh no den liknelsen blev helt värdelös, Danderyd ligger ju i Uppland.
Han sover nu, vilande i Johannas och amningskuddens famn. Hans mamma har också somnat, ser jag. Sött.