I år fyller Katapultpriset 15. Och då ska de anordna kalas och har därför bjudit in varenda människa som debuterat inom prosa och lyrik mellan åren 1999-2005 till ett kalas den 12 november på Kägelbanan. Jag fick en inbjudan på posten i går, och det låter väl som ett trevligt initiativ, jag var på senaste Katapultprisutdelningen har jag för mig, mina minnesbilder är: läsesalongen på Kulturhuset, två prisade lyriker som stod på en liten scen och läste väldigt länge, vi drack vin, Mirja Unge var där och stod lite vid sidan av och var väldigt vacker och jag gick och kikade om min bok stod i hyllorna eller var utlånad men jag minns inte om jag hittade den.
Nåväl. Poängen är att de vill att man ska ta med sig en mening till festen. Eller rättare sagt – de vill att man ska ta med sig ett exemplar av sin roman och välja ut en mening som ska användas i en stafettuppläsning.
Och det låter ju som en idé som är roligare i teorin än i praktiken. För jag kan ju se framför mig hur sju års författare med olika grader av pretentioner försöker slå knut på sig själva i jakten efter den där fantastiska meningen som ska överglänsa alla de andras och samtidigt säga något unikt om just deras fantastiska bok. Blir det njutbart att lyssna på? Hardly. Kan det bli skojigt? Mmnja, tillåt mig tvivla lite.
Men självklart vill ju inte jag vara sämre än någon annan, så jag kommer ju också att sitta och bläddra, kanske till och med läsa boken igen och fundera mig blå efter en bra mening. Den där som gör mig unik. Visar hur otroligt intressant jag är. Cool. Tuff. Väldigt speciell.
Men vilken är det då? Tips mottages tacksamt.
Kom igen – happy thoughts! SKAM bygger ju sina bejublade uppläsningar på lösryckta meningar ur sina texter. Det kan bli rätt suggestivt. Värre är att jag inte har fått någon inbjudan…
Ah, jag uttryckte mig slarvigt i inlägget – du är helt enkelt för ny och ungdomlig. Inbjudan har gått ut till alla som debuterat till och med 2005… Uppdaterar!
ska meningen säga nåt om daniel åbergs genialitet? eller symbolisera boken?
hursom…
här är Zoes förslag (sidhänvisningarna gäller pocketversionen).
(och for the record, jag är inte besatt. jag är bara intresserad av litteratur och har en tendens att stryka under saker och ting i böcker jag tycker är grymma. ifall du eller nån av dina bloggläsare undrar alltså)
* det bubblar gin och tonic ur näsan. (s. 57)
* jag hade faktiskt en period när jag var arton nitton när jag verkligen ville vara homo. (s. 57)
* jag är på kvarnen. (s. 118)
* men hur orkar du gå omkring och vara så jävla rädd för bögar?! undrar flickan. (s. 133)
* jag ger hellre pengarna till missförstådda tonåringar än till vuxna gangsters. (s. 150)
*när jag såg dig i kyrkan i dag kändes det inte som en slump. (s. 158)
* varför kallar du tjejer för flickor? (s. 160)
* dom som aldrig blev, dom som blev och dom som kom undan. (s. 160)
* du har alltså träffat tre damer de senase fyra dagarna? (s. 162)
* jag är fan den billigaste människa jag känner. (s. 163)
* om du inte har varit otrogen så blir det alltså tjugotre tjejer på arton månader. (s. 167)
* men jag har aldrig druckit alkohol för att det är gott. (s. 177)
* jag heter rebecka. (s. 178)
* ska vi supa eller mesa?! (s. 178)
* hon rusar ut på kajen, fram till kanten, ner på knä, hon kräks, kräks över kanten, kräks över kanten ner i vattnet som plaskar, plaskar. (s. 193)
* käre alexander bard, tack för sin generositet. (s. 196)
* en trasig kondom och en miljard bakfulla spermier på skattjakt någonstans där inne i henne. (s. 222)
* ser du byrackan, horbocken, häradbetäckaren på väg hem med svansen mellan benen efter ännu en insemination? (s. 224)
* aldrig är uppsala så folktomt som på förmiddagen den första maj. (s. 226)
och Zoes favvo som kommer TWICE i boken:
* det är något med mig och kyrkor. (s. 146 och s. 197)
ok då, lite besatt. men bara lite.
Japp. Låter som en kväll med risk för mer prettoöverdos än nöje. Gsus. Nån Katapultmänniska som vill bättra på illvilliga myter om författare?
Zoe: Shit! Vilket smörgåsbord. Nu behöver jag ju inte läsa om boken själv. Stort tack, jag lovar att välja någon av meningarna du plockat fram. Måste erkänna att jag är rätt förtjust i ”Det bubblar gin och tonic ur näsan”, den meningen är ju med i utdraget jag har i sidhuvudet också.
tres bien! du bör i så fall berätta vilken du väljer och jaaaa, med tanke på spritkonsumtionen hos huvudkaraktärerna är gin och tonic-meningen ganska symbolisk.
Suck kompisen. ”Prettoöverdos” skriver du …varför ska det vara så fult att ta litteratur på allvar?
Det menar jag inte. Höll bara med om att det verkade vara ett minst sagt krystat sätt att göra det på. Jag tar litteratur på mer allvar än nåt annat. Och det hade INGET med Daniels bok eller citat att göra, iPet;)
Men jag tycker, som du skrev, att man bara skulle kunna ta nåt slumpmässigt citat. Annars första eller sista meningen i boken. Personligen tycker jag att de första och sista raderna är viktigast.
(Alltså, i alla texter. Artiklar eller vad som helst:). Inget att sucka över:)
Vänner vänner, nu har jag bestämt mig för att göra så här:
Jag väljer ut fyra olika meningar, och tar helt enkelt och freestylar fram den som passar bäst i sammanhanget, go with the flow, lite som i ett dj-battle. Inbillar jag mig, jag har ju aldrig battlat, gubevars.