Det är en sak jag undrar över.
I den alltmer högljudda och polemiserade debatten om Böcker kontra Litteratur säger ofta de som anser sig strida för Litteraturen att de inte kan acceptera att boken i dag har omvandlats till en fetischerad accessoar, och att de får utslag av att läsandet gjorts till en livsstil. De påpekar indignerat att Litteratur inte är ämnat att framkalla njutning och det numera hatade ordet läsglädje, Litteraturens syfte är att skapa motstånd, streta, larma och göra sig obekväm.
Men har ni tänkt på hur samma del av kulturklicken reagerar när läsplattor och något så harmlöst som pocketböcker kommer på tal? Hur de med darr på rösten börjar tala om värdet av att sitta i en bekväm fåtölj med ett vackert, smakfullt och trådbundet halvfranskt band i sitt knä? Hur de hävdar att tjockleken på papperet och den lukt det avger när man vänder blad nästan på egen hand kan avgöra den inneboende kvaliteten hos en text? Hur en Bok då helt naturligt ses som en fetisch av gudars nåde?
Och jag undrar. Varför ses det som ack så förskräckligt att Boken behandlas som en åtråvärd tingest av människor som förordar läsglädje, när de som säger sig kämpa för Litteraturen tillåts placera Böcker på piedestal?
Har funderat i samma banor. Och på hur jag aldrig använt böcker som accessoar så mycket och så ängsligt som när jag umgicks med mycket litterturvetare. Då vågade jag aldrig yppa min stora kärlek till Stephen King (trots att jag håller med om kritiken av hans elefantiasis och pompösa inslag.). Jag blir visserligen matt när varenda tidigare ambitiös tidning måste köra porträtt av Läckberg mfl men numera skäms jag inte när jag läser Stepehen King på tunnelbanan och förrförra sommaren fick jag min man (med litteraturvetarexamen)att läsa It. Han blev chockad: ”Det här är ju bra! Tekniskt mycket bättre än många hyllade författare.”
Tror folk på allvar att de som idag köper ViLäser eller Album annars skulle köpt BLM? Det jag längtar efter är ett mellanting. Eller att t ex ViLäser vågade smyga in djupare analys och länge artiklar. T ex borde förra numrets utmärkta artikel om den indiska litteraturscenen varit dubbelt så lång. (Dock har de lagt ut en längre version på nätet.)
Jag skiter i om boken blivit en fetischiserad accessoar, så länge den läses.
Hellre det än barn som accessoar…
Lisa: Jag skrev ett långt inlägg i fjol om det här med högt och lågt, där mina egna Stephen King-erfarenheter från Uppsala universitet gicks igenom.
Julia: En pocketbok är utan tvekan en enklare accessoar att hantera. Och att göra sig av med när man tröttnat.
När jag tog del av Kindle reklamen via länken nedan undrade jag vad som hänt med talesättet ”don’t judge the book by its cover”. Kindles främsta säljargument är att läsplattan har en ”clean and streamline design”!!
http://www.amazon.com/gp/mpd/permalink/m3BETPLR0S7FKW
Du nämnde tidigare att det skulle vara energivinst med läsplattan. Har jag fattat fel kanske -men är det inte så att själva läsplattan drivs elektroniskt?
Men jisses! Den diskussionen missade jag för jag läste inte dig då. Jag pluggade ju också i Uppsala, fast tidigare. Peter Englund har fel så det stänker om det. Problemet är att ingen som skriver om datorspel skulle få en chans att skriva om t ex Rilke på kultursidorna. Jag möter visserligen ett ointresse för Rilke etc hos populärkulturskribenter. Men sällan ett förakt.
En viss klick av litteraturvetare älskar att dissa populärkultur de aldrig läst. Dock långt ifrån alla, lyckligtvis. En mission hos litteraturkritiker borde vara att puffa folk mot populärkultur med kvalitet.
Sofie: Visst drivs Kindlen (och andra läsplattor) med batteri, men jag tycker att jämförelsen haltar. Någon med insikt får gärna räkna på det, men jag vägrar tro att det skulle vara sämre för miljön att människor börjar läsa via läsplattor istället för att hundratals miljoner exemplar ska tryckas och fraktas kors och tvärs över jordklotet varje år.
Lisa: Precis, vilket också Johanna påpekade i en kommentar till Englund.
Vad gäller energiåtgången är det faktiskt inte självklart. Så länge inte böckerna kylfraktas eller flygs. Transporter spelar i regel mindre in än vad vi tror, dessutom går det ofta flera läsare på varje ex. Och sen måste man ta in i beräkningen att boken -o, fasa!- ofta används som en del i inredningen. Men det vore kul om någon räknade på det.
Man måste ju även ta med i beräkningen att en betydande andel av de böcker som trycks och fraktas ut till bokhandlarna sedan fraktas tillbaka till lagret för att makuleras, utan att någonsin ens blivit öppnade. Visst, under bränningsprocessen skapas säkerligen energi, men ändå, ett rätt trist slöseri.