Jag har hamnat vid något av en slutpunkt. Nej – inte så att bokjäveln är klar gubevars, vad tror ni egentligen!? – men det jag tänkt ska utgöra första delen, vilket ska vara sju niondelar (niondedelar?) av hela klabbet, är nog fasiken klart. Nej – inte klart gubevars, men åtminstone nedskrivet.
Och i dessa sifferbesatta med globalt ekonomiskt sönderfall, tänkte jag bjuda på lite statistik:
Manuset är nu på 267 349 tecken inklusive blanksteg och 173 romansidor långt. När jag hade nått motsvarande sidlängd i ”Dannyboy” hade jag skrivit 258 331 tecken, den nya boken är alltså aningen mer texttung – något som är medvetet – även om jag hade trott att skillnaden ännu något större. Då den nya romanen hittills består av 50 045 ord, och ”Dannyboy” vid samma sidlängd hade 48 825 i magen, ger det att den nya romanen består av ord som i medel är 5,34 bokstäver långa, jämfört med ”Dannyboys” 5,29.
Det tar sig.
I do believe you are procrastinating.
När det kommer till mitt romanskrivande är det utan tvekan min favoritsysselsättning.
Kul med lite statistik. När du skriver ”romansidor” är det då en särskild storlek på sidorna och typsnittet, eller pratar vi vanliga wordsidor här?
Men käre Fredrik, känner du mig inte bättre än så? Självklart har jag gått vetenskapligt till väga när jag anpassat min dokumentmall:
Med Times New Roman 12 punkter, ett radavstånd på exakt 28 och högermarginalen standardinställd (16 centimeter) får man en sidlängd i Word som motsvarar en normal romansida.