I en chattsession med Johanna i går kom vi in på det här med värdet av att spara rubbet av det man skriver för eftervärlden – det kan ju i framtiden bli tal om Nobelpris och sådant, viktigt alltså att man för forskningens skull sparar allt man får ur sig i textväg, brevvolym efter brevvolym ska förhoppningsvis ges ut av det framtida Åbergsällskapet.
Men Facebook håller ju på att fucka upp allt! För sedan de införde sin chattfunktion har alla andra program döden dött. Jag har inte haft min iChat-, Adium- eller Skypeklient öppen sedan i somras – varför skulle jag när jag enkelt ser vilka av mina vänner som är online i Facebook och kan chatta där istället? Visst, chattfunktionen är simplare till sin utformning – det är text som gäller och inget annat – men i ärlighetens namn har jag aldrig begagnat mig av ljud- eller videochattar i särskild utsträckning ändå. Text is da shit för mig.
Så vad är då problemet? Jo, det går ju inte att spara chatthistoriken ordentligt! Visst ligger säkerligen allt jag skrivit och skvalpar någonstans på någon Facebookserver, och den senaste sessionen (på ett ungefär) finns kvar när man ploppar upp chattfönstret igen, men sedan då? Borta, utan någon chans för mig att lägga vantarna på, puts väck dumma fläck.
En kulturskatt går förlorad i Facebookträsket och framtidens akademiker gråter.
Jag håller sååå med dig. Detta är något jag stört mig på ända sen chatfunktionen dök upp på Fejjan.
Fast du kan ju alltid dra in ansiktsburken i Adium. Fast då blir det galet jobbigt.
det var något radioinslag för en tid sedan om detta, att alla nuförtiden sparar sådana bisarra mängder information om sig själva. (jag menar, hur många fotografier finns det av strindberg? 17? och av dannyboy? 1700?) framtidens akademiker kommer vara hopplöst förlorade i detta övermått av material. bara att läsa igenom dina mejl och tjattar kommer ju ta decennier. så om du vill öka chanserna att någon ska bry sig om dig på 2100-talet är det nog bättre att sålla…
Gustav: Har försökt det, men det var precis som du säger, rätt så galet jobbigt. Enklare att vara inne på Facebook när man använder Facebook, helt enkelt.
ipet: Jo, det kommer att bli ett herrans jobb för framtidens arkeologer när de ska gå igenom bråtet, det är ett som är säkert. Men först och främst vill jag ju ha mina chattar sparade för mig själv, en del guldkorn gömmer sig där i skvalpet och jag har redan återanvänt vissa delar av konversationer till dialog i nya boken. Och för en minnesjunkie som jag är det ju en sådan härlig tidsresa att grotta i – mina första sparade mejl från dig är från april 1999. Oh the memories!
Herregud, jag har funderat mycket på detta på sistone. Jag har börjat ta för vana att öppna ett msn-fönster istället så fort någon börjar prata med mig på fejjan. Många är de gånger då jag förtvivlat letat efter viktig info i konversationer som facebook trollat bort. När skulle vi ses? Vad menade hon egentligen? Vilken gata var det? Verkade han intresserad av att träffas eller var jag bara full?
Finns någon som man kan kontakta angående chatthistorik på gacebook eller msn som man inte har sparat? Eller om det finns sparat någonstans på nätet? M V H
Amir
Jag vet tyvärr inte. Det går ju att kontakta Facebook och fråga, men ärligt talat har jag svårt att tro att man skulle få hjälp i en sådan fråga. Men prova går ju.