Jag känner att mitt öra har kommit lite i skuggan av Johannas sjukdom. Bortsett från en allmän trötthet och lite hosta är högerörat vad som återstår av min egen sjuka. Det värker en aning, lite diffust så där, men det stora problemet är den totala igenmurningen. Jag hör verkligen inte ett jota på högra örat bortsett från ett vagt distat ljud som verkar ta sig in via någon sorts omväg, det kommer i alla fall med viss förskjutning, som att det vindlar sig fram genom skallen från fel håll innan det slutligen hörs som ett svagt eko.
Jag har försökt med allt för att tryckutjämna. Det närmaste jag kommer är när jag snyter mig riktigt hårt i vänstra näsborren, då knakar det ibland till och jag tror för ett ögonblick att det är på väg att släppa. Så skrattar örat mig rakt i ansiktet och återgår till sitt igenmurade tillstånd, inte en millimeter närmare en lösning.
Nästa steg blir att försöka med borrmaskinen.
Vad jag hört i fikarummet ger läkare minnesregeln: ”Stoppa inget spetsigare än en armbåge i örat”. Jag gillar den. Den är tydlig.
Tips från en med smala hörselgångar: boka tid till att skölja örat på vårdcentral. innan du går dit bearbeta på hemmaplan med revaxör.
Paul: Bra minnesregel. Lätt att komma ihåg också.
Andrea: Tror inte det här bottnar i något annat än sviterna av min influensa.