Ah, jag känner igen känslan så väl.
Man trängs där inne i baren på Park, stångas med alla dessa högdjur, drabbas av mindervärdeskomplex, knyter näven, tänker att nästa år ska jag fan också vara bokaktuell, om jag bara kunde få fatt i den där briljanta romanidén, den där stora berättelsen, den som slungar mig från golvet och upp på bardisken, där man syns och är någon och massorna flockas, hyllar, prisar, tindrar.
Så kommer tanken. Idén. Idén med stort I även när den inte står först i en mening, dimper ner som ett betongblock i skallen. Men var finns papper när man behöver det, när tankarna måste fångas på pränt för att inte försvinna i sista nattens desperata mingel? En bordsduk! Ja! Och så en penna, så där ja, ner med tankarna nu, de stora, de grandiosa, embryot till det som ska bli mästerverket, låt det flöda nu bara!
Och så är det som kommer ut det här:
