Vaknar med lätt huvudvärk vilket väl var väntat och fan halsen ömmar lite och är som ett fint sandpapper och det första som slår mig är bloggen. Måste uppdatera bloggen. Dricker ett glas vatten, tar datorn tillbaka till sängen, nej stilla dig lite nu skriv aldrig på tomt sinne! och går och hämtar tidningarna istället. Börjar med DN Kultur, skummar, ser att Jonas Thente hyllar bokhororna i sin bäst just nu-lista och får genom formuleringen för mig att debatten rasar där och att det bråkas om huruvida bloggar blir bra som böcker eller inte och surfar genast in för det har jag uppenbarligen missat. Men nej det var visst bara två kommentarer som handlade om det i ett inlägg som egentligen handlade om något lite annorlunda. Läser om Thentes lista och tja, jag kanske övertolkade men hey jag är som sagt lite nyvaken och förvirrad.
Jag har aldrig skrivit dagbok (det var det inlägget egentligen handlade om – nej inte om jag har skrivit dagbok, men det handlade om dagboksromaner) men jag antar att jag använt mitt skönlitterära skrivande till att spara min egen historia till eftervärlden ändå. Jag har blandat ihop, fabulerat, laborerat, konkluderat och insinuerat saker om en verklighet rätt nära min egen. Det lär jag vilket jag väl redan skrivit här någonstans fortsätta göra. Det är till och med möjligt att fragment av det jag skrivit här kommer att hamna i nästa roman i ett helt annat sammanhang, det är åtminstone inget jag utesluter för jag har hittills alltid mest gått på känsla när jag skriver och får jag ett sådant infall lär det få effekter för hela framtiden. Nej troligen inte din framtid, men min.
Fortsätter med SvD och läser ljudbokmomshistorien som även vi skrev om i går och får ett sting av jobbig känsla i magen när jag inser att jag åter har skjutit det där på framtiden igen, jag måste ta tag i det men när? tiden räcker ju aldrig till. Så tar spellistan slut och jag funderar över vad jag ska lyssna på, bestämmer mig för Client men jag tycker verkligen inte att den är värd de fyra plus som vår recensent gav den i veckan även om Heartland är en fantastisk låt och Dubstar-Sarah Blackwood är med i gruppen och när hon sjunger kastas jag tillbaka till 1995 och deras album Disgraceful som jag fortfarande spelar ibland och oh the sweet memories. Grämer mig så över att jag fortfarande inte tagit mig för att uppdatera min sida på Myspace med mer info och tänker på att min rss-flöden har något jävla fel i dem så att de inte funkar i Twingly. Måste ta tag i det. Mm, jag ska.
Så slår det mig att det var något jag tänkte på i natt som jag måste blogga om. Jag har ingen aning om vad det kan ha varit.
Så sträcker jag mig mot Svenskans A-del och en timme har förflutit av mitt lördagsliv.