Jag känner mig nästan äcklig. Klockan är bara strax efter elva och jag har redan hunnit läsa tidningarna, tvätta, kånka travar till pappersinsamlingen och gå en timslång powerwalk i det strålande solskenet i sällskap med Peter, Bjorn and John. En sund själ i en sund kropp. Morgan och Jocke må ha stirrat skeptiskt på mig i går kväll när jag redan efter två öl offentliggjorde min hemgång, men vi får väl se vem som skrattar sist när vi möts upp för brunch.
Så ringer plötsligt Morgan.
– Jag skrev just ditt namn i bloggen.
– Men vad fan, vad ljuger du om i dag då?
– Nej, jag tror inte att jag har skrivit ett enda falskt ord den här gången. Du har inte ens några repliker.
– Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
– Äh, jag skriver ju alltid bara bra saker.
Nej, jag tror fasiken jag ska ge mig på armhävningar nu. Det kommer snart att stråla om mig som vore jag höggravid.
Nytt ljug.