Jag har gått och ältat och donat och duttat och fixat och tragglat med allt rörande manuset så länge nu att det kändes surrealistiskt när jag slutligen tryckte på publicera-knappen i går för blogginlägget där utgivningsplanen presenterades. När jag sedan började pumpa ut pressmeddelanden via mejlen och såg artikeln i Svensk Bokhandel kändes det rätt läskigt. För det är ju utan tvekan rätt utlämnande att skriva en roman och ge ut den. När jag sedan väljer att plocka bort det enda skyddsnät som brukar finnas – förlaget – ja, då står jag där rätt ensam.
Men jag har verkligen ingen att skylla förutom mig själv.
När jag första gången yttrade orden jag tror att jag vill ge ut den här boken på egen hand reagerade Johanna genom att stirra på mig som vore jag tokig. Du ska INTE ge ut den själv. Hon sade det på ett sätt som inte var öppet för diskussion.
Orsaken är rätt uppenbar. Johanna vet hur litteraturvärlden fungerar, hon vet att det är precis så som Marit skrev i ett blogginlägg i går – att lägga ut musik på Myspace, boka in spelningar och dra runt på olika klubbar med sitt band utan att vara signerad av ett produktionsbolag visar på föredömlig ambitionsnivå och framåtanda, men att ge ut sina egna skönlitterära texter utan inblandning av en förläggare ses med betydligt större tveksamhet. Med sådana utspel riskerar man snarast att förefalla pinsam eller desperat.
Och nu utsätter jag mig, trots Johannas initiala motstånd, för den risken. Stör det mig att några tveklöst kommer att idiotförklara projektet genom att försöka stämpla mig som en nolla? Tja, det är klart att jag gärna vill att alla ska hjula förbehållslöst åt allt jag gör och att folk ska tro mig när jag säger Det här är ett fritt val jag gjort, inga yttre omständigheter har tvingat mig till det, JAG VILL FÖR GUDS SKULL GE UT BOKJÄVELN SJÄLV. Men jag har samtidigt ingen lust att agera på ett visst sätt och rätta mig efter någon sorts litterär kutym bara för att det är så man ska göra. Jag tror till fullo på den roman jag tänker ge ut.
Bara jag blir klar med korret någon gång.
Tro kan förflytta berg, så you go, boyo!
Fan vad spännande! Du lägger väl ut länk till var man kan beställa boken när den dyker upp sen?
//Erik Rosenberg
Här får du mer stöd: http://www.geekbrief.tv/ (dagens avsnitt, dvs #670). Jag tänkte på dig i nyheten som börjar på 1:40.
Tack för stöd! Och Henrik, ska kolla in klippet så fort det bara går.
Spännande! Bara genom att läsa det här inlägget om hur och varför du ger ut på eget förlag, samt förstås efter mitt sporadiska läsande av din välskrivna blogg, blir man väldigt sugen på att köpa boken.
Bådar gott. Eller som jag hade sagt i den (något) mer instängda Facebookvärlden: ”KOMMER BLI AWESOME!”
Lycka till, ser fram emot att både läsa boken och fler bloggposter om hur ditt förlagande ter sig med saker som utgivning, marknadsföring, print on demand och andra lärdomar.
Mvh,
Anton
Been there – done that.
Det går… sådär.
Saknar marknadsföringen – men jobbar långsiktigt. Boken finns och den är ALLTID aktuell. Vill läsa in den och göra ljudbok också.
Tycker du är modig, men om du överväger att skaffa någon som kan konsulta dig i marknadsföring, så kan det vara något att lyssna på.
All lycka med ditt projekt
Hej Daniel,
Jag och en kompis som håller på att starta eget bokförlag talade om det där i somras — att det anses coolt att ha ett eget skivbolag à la Robyn, men desperat att ge ut egna romaner. Vår slutsats var att det snart kommer att ändras! Du är säkert en av dem som bidrar till det.
Gunilla: Ja, det är konstigt det där. Men det är säkert också något som sakteliga ändras, jag inbillar mig att det var liknande inom musikvärlden på nittiotalet, skivbolagens status var mycket större än i dag. Förändring tar tid, och förhoppningsvis finns det i framtiden accepterad plats både för ensamutgivare och förlag i framtiden.
Och roligt med ert projekt! Hoppas det blir av.
Nemo: Visst finns det utan tvekan fördelar med att ha någon som jobbar aktivt med marknadsföring, och jag är absolut inte emot att ta in hjälp utifrån. Men just i det här projektet tänker jag nog ändå jobba helt själv, med allt vad det innebär.
Modigt! Bra! All lycka till ditt projekt!
Folk är rädda för det här eftersom alla vill bli godkända av etablissemanget. Att bli antagen av ett förlag (helst ett stort etablerat) är att bli Godkänd.
Den enda risken, som jag kan se, är att det ofta behövs ett utomstående öga, en redaktör, som ser ens arbete utifrån. Man kan inte spela schack med sig själv… Men det kan du ju lösa på annat sätt, t ex gm att köpa in en redaktörstjänst, eller byta tjänst med en annan författare i samma situation.
Lycka till! Ska bli spännande att följa!
Intressant vore att veta: har förlaget läst texten och refuserat den?
Gugge: Nej, endast tre personer har ännu läst den här romanen, och förlaget tillhör inte dessa. De uttryckte i våras önskemål om att få läsa, men jag hade då redan bestämt mig för mitt självutgivningsexperiment och var inte intresserad av att låta dem göra det.
Dock kan jag ärligt säga att jag inte vet hur Forum skulle ha ställt sig om jag faktiskt erbjudit dem romanen. Vi hade samtal om den på ett tidigt stadium för snart två år sedan (då de läste början av första utkastet), och det var i de samtalen rätt tydligt att de gärna såg bok nummer två som en ”större” och bredare roman än debuten, medan jag såg framför mig en smalare och mörkare berättelse än ”Dannyboy”. Den färdiga roman som nu föreligger är i högsta grad det senare, och synar man Forums senare utgivningskataloger och ser vilka titlar de fokuserar på så är jag inte säker på att min bok skulle ha passat.
Däremot finns det andra förlag där den skulle ha fungerat utmärkt, och jag är övertygad om att jag skulle ha kunnat få den utgiven där om jag frågat.
Förtydligande: Det är min kompis (och hennes man) som startar bokförlag, inte jag och min kompis!
Gunilla: Ah, då är jag med.
Fast du har redan blivit godkänd av ett stort förlag, i och med din debut. Efter det är det ju verkligen bara att köra. No worries.
Och Robyn var en storsäljande artist långt innan hon bestämde sig för att starta egen label. Klart att det är coolt. Jämför med att Henning Mankell skulle få för sig att starta eget bokförlag. Vem skulle säga till honom att det inte var häftigt? Eller misstänkliggöra honom? Ingen. I tell you. Ingen.