Jag har recenserat en del (inte så bra) filmer den senaste tiden. Amerikanska radioaktivitetsskräckisen ”Chernobyl diaries” som hade premiär i fredags, och den fullständigt hopplösa svenska skärgårdsthrillern ”Mörkt vatten” som går upp på bio i dag, till exempel.
På tal om ”Mörkt vatten”, så är regissören Rafael Edholm intervjuad hos Moviezine och uttrycker en del … eh, ja låt oss säga underliga saker om hur synd det är om män i Sverige som försöker göra film.
Citat ett: Det här inte en politiskt korrekt film. Jag är för det första man, så jag står upp och kissar. När ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra, det är jävligt tråkigt.
Citat två: Man får nästan be om ursäkt att man är man och vill göra film. På sätt och vis vore det skönt om man instiftade en manlig festival med manligt pris, så man slapp be om ursäkt. Att slippa skämmas för sitt kön.
Samtidigt, i den verkliga världen, var i år samtliga filmer som tävlade i Cannes regisserade av män, och av totalt elva svenska filmer med biopremiär under våren var blott två regisserade av kvinnor.
Synd om männen my ass.
Väl rutet, Daniel!
Thanks! Blir så ofantligt trött ibland bara. Som att det inte finns andra orsaker till att hans film blev misslyckad än att han råkar tillhöra det förtryckta manskönet.
Jag tror det som skaver hos Edholm är att hans exfru Görel Crona regisserade en av filmerna som hade premiär förra året. 🙂