Jag vet inte riktigt vart tiden tar vägen.
Den är halv tre när vi kommer hem från brunchhäng med Josefine. Johanna matar Tage, vi tar en tupplur eftersom han också verkar trött och det är lika bra att passa på, vi vaknar, matar igen, han och jag tar en promenad, kommer hem, vi badar honom i baljan, jag matar och nattar honom, vi lagar middag, äter till ett avsnitt av säsong nio av ”Cityakuten”, när eftertexterna rullar efter drygt fyrtio minuter är klockan halv elva.
Och då är det ju så dags att börja spela in ett tv-avsnitt.
Efter programmet vi hade planerat till den här veckan hade vi tänkt ta sommarledigt. Vi får skjuta på ledigheten en vecka helt enkelt, för nästa helg, då ska det bli av.
Nämen vad fan! >:|
Nej då, men jag njuter av de äldre avsnitten och peppar inför nästa…
Säger som Sommarlyssnare jag tittar på de gamla avsnitt jag missat tills det kommer nya.
småbarnsföräldradygnet har väl räknats om, tror jag. It’s official: vi har bara 3-4 timmar per dygn, medan alla andra har 24. Orättvist!
Fint att programmet är saknat! Vi lovar att ha ett nytt till nästa vecka…
Och Mathias – ja, något skumt är det banne mig. Det borde forskas på det där. Har även för mig att jag någon gång läst något om att flugor uppfattar tiden på ett annat sätt än människor. Jag vill inte dra några ytterligare jämförelser, men kanske är det en bra utgångspunkt när man går vidare.