Det har varit väldigt poppis att ge ut antologier på senare år. Varför har det blivit så? Och varför återkommer vissa namn i antologi efter antologi? I vilken utsträckning blir de lästa? Kommer någon antologi någonsin att bli lika omtalad som ”Fittstim” igen? Frågorna är som vanligt många, svaren kanske en aning färre. Men roligt har vi hur som helst längs resan.
Antologier som nämns i veckans avsnitt:
”Könskrig”
”Nån där?”
”Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”
”Noll noll – decenniet som förändrade världen”
”Andres Lokko 1989-2009”
”Lindas bästa värsta”
”Röster i Gästrikland”
”F-ordet: Mot en ny feminism”
”Fittstim”
Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.
Härligt att lyssna på! Ni luftar såklart många tankar man själv haft, och några till. Kan i alla fall säga jag i mitt (vårt!) fall arbetat med att få in så olika röster som möjligt och ämnar hålla redaktionella åsikter till ett minimum och låta folk sväva ut åt olika håll istället för att stöpa allt efter min egna personliga smak.
Till viss del handlar det ju som så ofta annars om vårt lands litenhet också – det ÄR svårt att hitta helt nya, oprövade och spännande röster. Men ibland kan det nog gå lite slentrian i hur man tänker.
Det här gäller ju egentligen inte bara antologier, utan även exempelvis paneldebatter i olika ämnen, som ofta tenderar att ha närmast identiska sammansättningar. Det finns vissa namn som alltid kallas in när vissa saker ska debatteras. Svårt att komma ifrån kanske, men lite tråkigt.
Förståeligt är det ju, man utgår från folk man känner eller någon de man känner rekommenderar eller någon som lyfts fram inom sitt område i media. Litenheten är nog en stor faktor, och att få sammanhang i Svea är imponerande nog att få stora spelare att släppa allt de har för att vara med a la Larry King eller Oprah. Och sen de höga försäljningssiffror i förhållande till vår marknad som krävs för att göra en bok till hit och förlag till gamblers.
Jag är skyldig till att ha anlitat den omtalade Andreas Ekström återigen. Till mitt försvar säger jag att jag faktiskt inte visste att han också medverkade i bland annat Noll noll-talet och antologin Gratis ni inte nämnde för att de gavs ut ungefär samtidigt, men så skriver Andreas Ekström så himla bra och vettigt så det är klart att man inte vill missa honom! 🙂
Har bloggat lite om det: http://www.enannansida.se/bok/2010/04/framtiden-har-redan.html
Haha, inget ont om Andreas medverkan i de olika antologierna, men visst är det lustigt att samma namn dyker upp på minst tre ställen inom loppet av några månader i olika antologier. Hans text i noll noll-antologin handlade ju dessutom om något helt annat än nätet – familjen under 00-talet var det väl, om jag inte minns fel.