Varför bloggar författare? Varför bloggar inte alla författare? Och vad är det egentligen för skillnad på en författarblogg och en författare som bloggar? Det är några av frågorna vi dissekerar i veckans avsnitt, med utgångspunkt i att Vi läsers författarbloggstävling avgjordes i veckan, samt att Johanna i helgen föreläst om just författarbloggar hos Författarförbundet. Plus att vi med skrämmande exakthet (en decimal) berättar hur många inlägg per dag som Daniel spottar ur sig i den här författarbloggen då.
DJtv #26 – Varför bloggar författare? from DJtv on Vimeo.
Bloggande författare som vi omnämner i olika grad i veckans avsnitt:
Anders Rydell
Debutantbloggen (gruppblogg för Kalle Dixelius, Augustin Erba och Kevin Frato)
Elise Karlsson
Isobel Hadley-Kamptz
Lisa Bjärbo
Malte Persson
Marcus Birro
Mats Strandberg
Peter Englund
Peter Fröberg Idling
Unni Drougge
DJtv finns även som nedladdningsbar podcast via iTunes.
Bra avsnitt! Funderar på om någon författare använder sin blogg (eller något annat verktyg) för att ”släppa in” sina läsare genom att låta dem tycka till, påverka vart berättelsen går eller något liknande. Vet ni någon som gör det? Bloggen som verktyg kan bli ännu intressantare när det inte bara handlar om att dela med sig av sina böcker (eller annat) utan att också tillåta delaktighet. Tänker på olika wiki-bok projekt som visserligen inte kanske gått så bra men där tanken ändå är intressant tycker jag.
Hm hm, jag vet faktiskt inte. Det känns som att jag läst något om något liknande, men jag kan inte komma på vart… Och det är helt klart en intressant tanke, även om jag i min roll som skrivande person tycker att det vore väldigt läskigt också. Texten är ju min egen baby, och att låta någon komma och tafsa på den innan den är klar känns otäckt. Men om man går in med en föresats om delaktighet från början blir det ju så klart en annan femma.
Sedan kan man ju dela med sig av olika saker. Det behöver ju inte handla om själv berättelsen, utan kanske kan man låta läsare vara med och rösta om omslag, baksidestext och sådana grejer. Jag har haft vissa funderingar i den banan själv.
Man skulle ju annars kunna använda bloggen till att få inspiration från andras idéer och berättelser. Säg att du fastnat på en punkt, du ska skriva om en viss händelse men vet inte riktigt vart du ska ta berättelsen sen. Då skulle man kunna bara fråga andra hur de skulle reagera i en viss situation och därefter hämta inspiration därifrån?
Men visst förstår att skrivandet är ens egna baby. Ungefär som att starta företag, man kan lätt bli rätt beskyddande när någon kommer och tycker saker. Fast många gånger kanske resultatet blir bättre då känslorna lugnat sig och man tänkt till ett varv till.
Förstår att inte alla författare vill låta läsarna påverka innehållet då man har något man vill berätta men ibland kanske berättelsen blir bättre om idéer från andra anammas? Kan ju lätt bli att man ”går i samma fotspår” tänker jag annars?