Blev det inte mer? Efter att ha följt debatten i riksdagen med samma intensitet som vore den en avgörande match i EM – fast oändligt viktigare jämfört med kvällens bolltrillande – punkterades ballongen med en politisk fulfint.
Återremiss. In med den i försvarsutskottet, putsa lite, lägg på ett par meningslösa efterkontrollsinstanser, snabbt ut i plenisalen igen kolla nu har vi tagit till oss av kritiken, nu kan vi med gott samvete rösta jajaja! och sedan pang bom tjong sker just det. Ryggdunk. Pusta ut. De unga ”liberalerna” fick som de ville. Ridå.
Kvar står vi framåt onsdagskvällen med de sladdriga Umbroshortsen trasslandes i knähöjd. Skulle inte Zlatan rädda oss från det här genom att dra på sig två-tre spelare och öppna ytor för de andra? Vad fan det var som hände när FRA-lagen trots allt röstades igenom?
2010 röstar jag på Zlatan-partiet. Lätt!
För vad är egentligen alternativet?