Man vet att man är hemma när man väcks av att huset skakas för att det borras någonstans. Men eftersom det skedde först 08.00 prick (jag gissar att det är det nya bygget i huset som nu börjat väsnas, hoppas de håller sig till kristliga tider) och jag tokkraschade i säng vid halv elva i går och min vana otrogen mig veterligen inte vaknat till en enda gång under natten, så känner jag mig om inte utsövd så i alla fall inte sjukligt trött utan rätt okej. Och det är ju en bra början.
Början på det nya är för övrigt ännu schlagertext som jag inte hann skriva i helgen och som ska ut i dag och handla om generationsväxlingen inom Melodifestivalen. Bandspelaren är laddad med pratminus från Christer Björkman och Bert Karlsson som bara väntar på att få komma ut i det fria. Men framåt lunch när det är klart – damdadam – då ska jag satan i gatan skriva på romanen för jag är ju ändå ledig både i dag och i morgon. Jag en del grejer inom mig som legat och grott ett tag som nu måste få komma på pränt. Ibland är det verkliga livet ypperligt som grogrund för fiktion.
——
Uppdatering: Här finns resultatet av dagens två arbetsmödor.