Tänkte att jag skulle blogga om något klokt till i dag. Istället började jag läsa om Inlandsbanan på Wikipedia och andra ställen. Nörden inom mig fick så klart tokspel och det blev inga kloka tankar tänkta. Nästa sommar, eller fasiken kanske redan i höst/vinter, ska jag åka Inlandsbanan och stanna till i dammiga men åh så spännande små bortglömda orter. En resa för kontemplation. Den inre resan, som SJ skulle ha kunnat säga om de inte redan för länge sedan övergett den här fina järnvägen och överlåtit dess öde åt entusiaster och tynande inlandskommuner som klamrar fast vid de ynka hopp om överlevnad som de tycker sig finna.
Den övre delen, från Mora och uppåt, lockar mig mest. Orsa, Tandsjöborg, Fågelsjö, Ytterhogdal, Hackås, Brunflo, Strömsund, Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Moskosel, Kåbdalis, Jokkmokk, Harsprånget och Porjus – ni hör ju hur fantastisk resan kommer att bli.
Jo, jag älskar framtiden och internet och allt sånt där, men järnvägar, de var bättre förr.
——
Men på tal om klokt: I kommentarerna till sitt bokbranschen i framtiden-inlägg eftersöker Richard Herold funderingar kring hur ett framtida abonnemangssystem av e-böcker kan se ut. Gå dit och klura vetja. Det är en svår fråga, men väl värd att begrunda.
Hej Daniel, du kanner inte mig, men jag kanner Johanna. Kom till Indien vetja, har ar jarnvagarna precis som de var forr i Sverie, inklusive dunket mot sparet + lite mer folk da.
Fast inlandsbanan ar ratt fin den med om jag minns ratt.
Alltså, i teorin gillar jag ju tanken, men jag är rädd att jag skulle få nervsammanbrott av hettan och de stora folkmassorna. Norrlands inland, med 1 person/kvm i medel, känns mera lagom.
Ja, det är en skön resa. Åkte från Orsa till Vilhelmina 1998. Och det var totala motsatsen till X2000 coh snabbhets-hysterin som finns bland folk idag. Jag längtar till dessa underbara platser igen.
Det grämer mig att resan fortfarande inte blivit av, och att vi nu skriver sommaren 2011. Plus att det inte verkar som att den blir av i år heller. Illa!
Det var synd att du inte kommit iväg. Men jag pratade visst i tio år om min resa innan jag åkte. Så än är det inte för sent.