Ända sedan i måndags tycker jag att det har varit märkligt tyst om det jag skrev om i ett inlägg tidigare, att den svenska marknaden är rätt ynklig när det kommer till Ingmar Bergman-filmer på dvd. Det har skrivits om att det ska storsatsas på hans teatergärning med en kanske årligen återkommande festival, och det planeras massor av ny- och återutgivningar av böcker av och om regissören. Men om det som de flesta känner honom som – filmregissör – har det varit nästan helt tyst. Tills i dag vill säga, då DN har en sidoartikel om det magra utbudet i Sverige och att man måste vända sig utomlands för att köpa något vettigt, främst till Criterions och Tartans samlingar.
DN frågar sig hur det kommer sig. Men på SF, som sitter på större delen av filmerna, har man semester och tycker inte att det faktum att landets främste regissör genom tiderna dött är skäl nog att svara på några frågor om eventuella framtida dvd-boxar. På något sätt känns det väldigt symptomatiskt.
INTE ALLS YNKLIGT!
När det gäller en regissör av Bergmans dignitet lär man nog inte bli nöjd förrän alla hans filmer givets ut på dvd, men det är en vanföreställning att det är väldigt få av hans filmer som släppts i Sverige.
Hela 31 filmer som Bergman regisserat och/eller skrivit manus till finns ute på marknaden och i denna månad kommer ytterligare tre ut, och det är väl knappast att definiera som ”ynkligt”. Av Bergmans spelfilmer gjorda för bio är det faktiskt bara sju (!) som ännu inte getts ut i Sverige.
Vi på nystartade Studio S (http://www.studiosentertainment.se/) gav ut Bergmans ”Fängelse” och ”Musik i mörker” på dvd i februari i år, men trots rikligt med information till pressen var intresset från så gott som samtliga journalister iskallt. Vare sig DN, SvD, Expressen eller Aftonbladet uppmärksammade att två filmer signerade Sveriges genom tiderna största filmskapare hade släppts, ens med minsta lilla pyttenotis.
Det, om något, är ”ynkligt”.
Vänligen;
SEO, Studio S Entertainment
Visst är det så att många av filmerna finns att köpa på marknaden, men de säljs en och en och innehåller överhuvudtaget nästan inget utöver själva filmen, några har en introduktion av Bergman, det är allt. Jämför då med de utländska versionerna, som oftast kommer med ett genomarbetat extramaterial. Det enda i Sverige som finns i boxväg är utgivet av Sandrews, och innehåller tre riktiga Bergmanfilmer och en regisserad av hans son. Det tycker jag faktiskt är rätt ynkligt.
Jag efterlyser en genomarbetad och vacker box med Bergmans största filmer i väl restaurerade versioner kompletterad med rikligt extramaterial i form av intervjuer, dokumentärer och allsköns prylar. Skulle en sån släppas framåt hösten med buller och bång skulle den finnas under varannan svensk julgran den 24 december. Det är en den typen av satsning jag efterlyser att SF presenterar redan nu.
Det naturliga är väl att en box med alla bergmanfilmer ges ut globalt. Förstår inte riktigt varför tjafsa om den ges ut i Sverige eller på Island eller i Argentina. Det här är frågan om globalt intressant film som efterfrågas över hela världen. Låt mig tillägga att den störste Bergmanentusiasten jag känner är brasilianare och bor i en liten stad/by långt in i den djupa djungeln. Minst intresse för Bergman finns väl i Kina där man inte begriper ett skvatt.
Jovisst, men det gör ju egentligen bara avsaknaden av en fantastisk ”svensk” box än mer underlig. Det går ju att argumentera för att det inte är lönt att satsa på nyrestaurerade versioner av filmer och bra extramaterial i form av dokumentärer och liknande i Sverige, eftersom marknaden är för liten. Men med Bergman skulle man ju kunna sälja boxen, om man även släppte den i en internationell version med engelsk text på omslaget, globalt. Satsa på att texta allt – inklusive extramaterialet – på engelska, tyska, franska, spanska och portugisiska och gud vet vad, och den borde kunna säljas i försvarliga upplagor bland cineaster världen över och generera en god vinst.
Däremot tror jag att det måste till en box med svensk text på omslag och baksida för att den ska gå hem i de svenska stugorna i juletid och säljas i travar på Åhléns.
Bara för att det just nu råkar finnas en hel del Bergmanfilmer på DVD i sverige, betyder inte att det gjorde det för ett, eller 3-5 år sedan. Även om det verkar som att Bergmanintgresset pang! uppstod över en natt i Sverige bara för han råkade avlida, så btyder det inte att många hade velat ta del av hans filmer långt innan i år, elle rför nåt år sedan. Byte av vhs-kassetter, köpa vhs-band och dvd från usa, england och diverse andra länder. Flertalet filmer finns fortfarande inte på dvd i sverige, och kommer troligtvis inte göra det inom en snar framtid, inga vettiga utgåvor som man hellre investerar i än de amerikanska eller brittiska.
MEN, det här fenomentet är inte enbart något som Bergmanintresserade råkar ut för, så mycket svensk film finns inte på dvd i sverige, men däremot i USA, på vhs om de ännu int ehunnit ges ut på DVD. Allt från Alf Sjöberg, vissa filme rav Molander, svensk stumfilm, Bergman, Mai Zetterling, tom Vilgot Sjöman fick dvd-release i USA innan man kom på tanken i Sverige.
Och väntar man på DVD-utgåvor från SFI, då vänta rman förgäves för den produktionen lade de ned efter årsskiftet, det går att läsa bland deras nyheter.
Hur som helst, jag lägger hellre ned en extra slant på att införskaffa vettiga utgåvor av de filmer jag verkligen är intresserade av. Annars finns det ingen orsak att uppgradera sina gamla kopior eller vhs-band.
till Victor Falkteg: Jag vill rätta till missuppfattningen att Bergman skulle vara okänd eller obegriplig i Kina, de flesta som kan ngt om och är intresserade av filmer i Kina känner till Bergman – vilket väl kan sägas vara fallet även i övriga världen.
En kompis som pluggat på manuslinjen på Beijings filmskola berättade att lärarna var helt begeistrade i ”Viskningar och rop”. I fredags satt vi som tända ljus framför ”Fanny & Alexander” i fem timmar. När Bergman är som bäst är han en fantastisk sagoberättare – och det är något som alla människor kan uppskatta, oavsett språk och kultur.
Min filmlärare i Hong Kong visade Smultronstället på en kurs. PUbliken bestod till hälften av filmintresserade ungdomar (både mainland chinese och HK:are) som skrev aspretto uppsatser, och till hälften av förvirrade förstaårsstudenter som tagit kursen för att få in en viss typ av poäng i sin examen och som mest satt och undrade om det hela var ett sjukt skämt. Typ som det skulle varit i Sverige, alltså…
Till Space babe: Visst bör Bergman vara känd på Beijings filmakademi, självklart. Vad jag menade var att Bergmanfilmer knappast intreserar en ens lite bredare publik, vilket de gör i Sverige men också i europeiska länder och USA. Men det kanske kommer att bli annorlunda när de som är unga i Kina i dag börjar sätta sin prägel på filmklimatet i stort.