Det är konstigt att en stegräknare fäst vid bältet kan föda en lyckokänsla. I dag inleds årets stegräknartävling på jobbet och under och en halv vecka kommer vi att vara en enhet, den lilla manicken i höfthöjd och jag.
När jag gick till sängs i går kväll var det tanken som slog mig – i morgon börjar det, i morgon får jag börja mäta mig igen, föra in siffror i en tabell och jämföra med andra, men först och främst jobba på att slå förra årets resultat.
Och jag somnade lycklig.