Kategori: Media

Fast krönikör i Västerbottens-Kuriren

Jag är från och med i dag litteraturkrönikör i Västerbottens-Kuriren var tredje lördag, ett hedersuppdrag då jag tycker att VK har en av de absolut bästa kultursidorna i landet på regionalnivå.

De två eller tre texter jag skrivit tidigare för deras kultursida har handlat om det pågående digitala skiftet inom litteraturen, och jag tror att det är litegrann för att skriva den typen av texter jag rekryterats. Min premiärkrönika tar avstamp i förlagshusens nya digitala satsningar (som Bonnier Bookery och Norstedts alldeles färska projekt Tiden), och ställer frågan huruvida dessa hjälper eller stjälper förlagens traditionella verksamhet på lite sikt.

Krönikan ligger bakom betalvägg, men jag lägger nog upp den även i de här spalterna vad det lider.

Daniel Åberg – specialist på cliffhangers

Arbetarbladet slog till med ett helt Daniel Åberg-uppslag på kulturen i går. Jag blev uppringd för en telefonintervju tidigare i veckan, och resultatet blev ett rätt långt reportage om mitt författande i allmänhet, Virus i synnerhet och återvändarromanen om Sandviken som jag dragit i bisarr långbänk.

Extra roligt var att de bredvid reportaget även publicerade en recension av pocketutgåvan av Virus första säsong, vilket torde vara den första regelrätta dagstidningsrecensionen av en Storytel Original-berättelse. Reportaget ligger öppet men recensionen är låst bakom betalvägg, men en någorlunda neutral summering för ickeprenumeranter kan väl se ut så här: Bra tempo och driv, noll tid för andhämtning och rejält med saftiga cliffhangers, men recensenten tyckte att gestaltningen av rollfigurerna kunde vara bättre. En fråga hon ställer är varför männen endera är döda eller frånvarande i berättelsen, och mitt svar måste bli att det är helt medvetet – för har vi inte sett nog av karlar i den här typen av berättelser? Sedan tycker jag inte att man ska glömma bort Dano i sammanhanget, han är visserligen inte en vuxen man utan en tolvårig flyktingpojke från Syrien, men han är definitivt en av Virus huvudpersoner.

Inläggets rubrik är tagen från puffen på Arbetarbladets förstasida, där jag presenterades just så. Extra passande i dag då målet för dagen är att få till just en sådan som slutknorr på ett av avsnitten i Virus 4. Så specialist på cliffhangers, låt oss hoppas på det!

Om Disney, Netflix och Viaplay hos TVdags

Det är inte bara här i spalterna jag har varit lite inaktiv på sistone, jag har även varit dålig på att skriva hos TVdags. I dag har jag dock plitat ihop en sorts analys av Disneys planer på att starta en egen streamingtjänst i USA, och vilka effekter det här kan tänkas få för oss i Sverige.

Slutstycket är väl det viktigaste, antar jag:

Att Disney med sitt starka varumärke och stora innehållsportfölj ger sig in på streamingmarknaden är kanske inte så oväntat, och möjligen också ett bra beslut för bolaget och dess aktieägare. Men för oss abonnenter, som redan prenumererar på tre streamingtjänster för tv/film, en för musik och en för ljudböcker i förhoppningen att lyckas täcka hela utbudslandskapet för mediekonsumtion? Skulle inte tro det, va?

Dagens poddtips: Förlagspodden

Har ni koll på Förlagspodden, som görs av forne Svensk Bokhandel-chefredaktören Lasse Winkler och Lind & Co:s förlagschef Kristoffer Lind? Hittills har tre avsnitt utkommit, det senaste damp ner nu i morse i min poddapp (jag använder Overcast), och innehöll bland annat samtal om varför författare ofta har så undermåliga hemsidor, om det spelar någon roll för läsare vilket förlag en bok ges ut på och hur man ska se på prestigebokhandeln Hedengrens senaste försök att få folk att donera pengar för att de ska kunna överleva.

Initierat, underhållande och stundtals vasst så till vida att de försöker sticka ut hakan, även om jag tycker mig ana att främst Kristoffer Lind håller tillbaka lite ibland. Han är ju en person som ofta brukar uttala sig i branschfrågor och ibland kanske på sätt som vållat debatt, och kanske har han med tiden blivit mer diplomatisk. Men vi får väl se, de har ju knappt blivit varma i kläderna ännu.

Gällande det här med författare och deras hemsidor så ringde det svaga klockor någonstans i bakhuvudet, och jodå, våren 2009 pratade jag och Johanna om författare som bloggar i ett DJtv-avsnitt, vår saligen insomnade videopodd som jag ofta saknar, och därefter skrev jag ett par uppföljande inlägg i frågan, som nog inte är helt inaktuella ens nu, trots att det gått åtta år.

Så prenumerera på Förlagspodden, vetja! Enklaste sättet är ju att bara söka på namnet i er poddapp, men det verkar dessutom som att de har valt att publicera podden via Lind & Co hos Storytel, den ligger i deras kommande-lista och första avsnittet ska ges ut där i morgon, vad jag kan se. Smart att få in den även i den kanalen.

Lustigt för den delen det här med poddar och hur och var man lyssnar på dem. Förra avsnittet av Förlagspodden hade jag i lurarna när jag vandrade runt en morgon i Greenwich Village i New York, och det nya när jag var ute och gick med svärföräldrarnas hundar på en regnvåt skogsväg utanför Vittangi. Skilda världar, men ändå inte.

Nu ska jag fundera över vad min egen podd som jag alltjämt drömmer om att starta men aldrig får rumpan ur gällande ska handla om. Det borde vara bokbransch- eller teknikrelaterat eller kanske allra helst en symbios av de båda ämnena, men hur gör man det på ett bra och publikt sätt? Jag tänker en hel del på det, men når aldrig ett bra svar.

Appokalypsen är här

För första gången på länge kunde jag i dag se Apples keynote från utvecklarkonferensen från början till slut. Svensk tid börjar de alltid klockan 19 och brukar pågå ett par timmar, en synnerligen dålig småbarnstid. Men i dag blev det start klockan 13 New York-tid. Jag ska inte orda något om keynoten som sådan, även om det är möjligt att det kommer ett inlägg senare om de nya funktioner i iOS 11 som gör det enklare att vara produktiv på en iPad, något jag i det tysta (nåja) ständigt drömmer om i min strävan efter ett lättare datorliv.

I dag tänkte jag i stället posta den film som inledde keynoten, en till synes rätt påkostad historia om vad som skulle hända om sladden drogs ur till världens alla appar. Apple brukar i regel strössla sina keynotes med rätt trött så kallad ”dad humour”, men den här var oväntat fyndig även för de yngre generationerna. Inbillar jag mig i alla fall, jag tillhör väl snart målgruppen för höhöig pappahumor själv.

Tidssnurr hos TVdags

Skrev en liten grej om serien Timeless på TVdags till i morse. Jag fann serien rätt trivsam när jag såg den i vintras, även om det knappast var något som fick klockorna att stanna. När det gäller nedläggningen av serien var det dock exakt vad som hände – klockorna stannade och började sedan snurra baklänges några dagar så att nedläggningen aldrig hade ägt rum och en andra säsong kunde beställas.

Fast … hade inte NBC först lagt ner den och sedan ändrat sig, hade de aldrig fått den här gratispubliciteten. Välregisserad pr-kupp à la all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet?

Nja, så cynisk är jag inte. Men fint med en andra säsong hur som helst.

Allt jag inte visste om Instagram

Jag är på intet sätt något Instagramproffs utan ser mig som glad amatöranvändare. Jag har ständigt en ambition att variera mina bilder, men drar i praktiken mestadels strån till ”föräldrar som lägger ut bilder på sina barn i sociala medier”-stacken.

Däremot ansåg jag mig kunna appen som ett relativt rinnande vatten, men boy oh boy var jag ute och cyklade. I helgen skrev Elin Häggberg på teknikbloggen Teknifik ett härligt matigt inlägg om Instagrams alla funktioner, och jag måste säga att jag imponerades av vidden av detaljer jag inte kände till om appen, men som jag i flera fall nu känner att jag kan bli en bättre instagrammare av att ha koll på.

Nu måste jag bara komma på något mer att plåta förutom kidsen. Katten, månne?

Om Rebecka Martinsson på TVdags

Tillbaka i norr, och vad passade då bättre än att författa en text till TVdags med vänsterhanden (jag är ju vänsterhänt) under förmiddagens vabbträsk om kvällens TV4-premiär av Åsa Larsson-serien Rebecka Martinsson.

Lite om serien som sådan, lite om när man inte ska blinka om man vill se vår statistmedverkan och lite om hur man egentligen ska uttala ortsnamnet Kurravaara.

Väl bekomme.

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):

Om min research i Storytels blogg i dag

I dag gästar jag Storytels blogg och skriver om hur jag jobbat med research under arbetet med Virus.

I inlägget skriver jag bland annat om hur mycket jag är beroende av Apples och Googles kartfunktioner i skrivandet, och jag kan meddela att jag i detta nu sitter och detaljstuderar Bromma flygplats och trakterna däromkring från ovan.