DJtv #4 – Alla får litteraturtidskrifter

Vi var först lite bekymrade eftersom DN hann först, men bestämde oss för att tänka ja men än sedan då? Den här veckan diskuterar vi därför varför alla skulle ha en egen litteraturtidskrift år 2008 och vilken framtid de kan tänkas ha. Och är det ändå inte på något sätt bloggarnas förtjänst att vi fått ALT, Vi läser och OLM?


DJtv #4 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
Året då tidskriften levde upp (artikel i DN)
Atlas litterära tillägg
Vi läser
Ordfront litterära magasin
Atlasbloggen
Johannas text om Lars Noréns dagbok
Vassa eggen

Omtanke

Vi hade tänkt prata om läget för de svenska litteraturtidskrifterna i nästa DJtv. Men så gick DN och gjorde ett liknande jobb i dag (ej på nätet ännu), och eftersom det är en journalistisk nesa att vara tvåa på bollen – eller att åtminstone framstå som att man är tvåa på bollen – så låter vi det nog bero.

Alltså behövs ett nytt ämne. Typiskt att hjärnan är som sirap efter gårdagskvällen.

Spridda fredagsskurar

1. Lasse Winkler tar i en ny SvB-ledare upp en intressant aspekt av det här med DN:s bokhandel som jag inte tänkt på. Hur ska tidningens kulturredaktion på ett objektivt sätt kunna skriva om bokhandelsmarknaden i framtiden, när man själv är en aktör på denna marknad? Det hade jag ärligt talat inte ens tänkt på. Och jag ska kalla mig journalist. Bad Dannyboy.

2. Det regnade när jag gick till jobbet i dag. Jeansen är blöta. Det är också en sorts fredagsskur.

Och nu blir det tv-reklam

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns ett inslag kallat Bokhandeln i förändring, som handlade om de uttalanden som Akademibokhandelns vd Ulf Lindstrand gjorde för en tid sedan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #2 förra måndagen.

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns också ett inslag kallat DN och nätbokhandeln, som handlade om Dagens Nyheters nya satsning på nätet som drog igång i slutet av förra veckan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #3 i måndags.

Slutsats: Vill man ha litteraturnyheter när de fortfarande är någorlunda färska, så bör man kolla på DJtv.

Pär Nuder, pistolskyttet och jag

Eftersom jag troligen i själ och hjärta alltid kommer att vara en teoretisk sosse – även om det kanske är si och så med praktikaliteten ibland – har jag spenderat de senaste dagarna med att läsa Pär Nuders memoarbok ”Stolt men inte nöjd”. Då jag inte är klar ännu ska jag inte avge något omdöme, men det är inte svårt att se varför han förvandlats till en sorts persona non grata i arbetarepartiet, han har ju medveten om sina förmågor och har mage att skriva om dem gubevars, usch och fy för sådan självhävdelse, vem tror han att han är?

Nåväl, det var inte jante jag tänkte skriva om i dag, utan om den dröm jag hade när jag skumpade fram över Östersjön i söndags natt med riktning Stockholm. I boken skrivs en del om detta hav, Nuder är ju av estniskt påbrå, hans farfar var motståndsman och hamnade i ett läger och arkebuserades och familjen flydde till Sverige.

Men om detta handlade inte min dröm. Den handlade om Carolina Klüft. Eller rättare sagt handlade den om hur Pär Nuder ger Carolina Klüft snusförnuftiga råd inför hennes stundande övergång till modern femkamp inför nästa OS. Nej, det är mig veterligt inget som ska hända i verkligheten, men sker det så vet ni vem som spräckte nyheten och dessutom ska tjäna pengar som nästa Saida. I drömmen står Pär och lär Carolina luftpistolskytte. Nej nej nej, så här håller du pistolen, sade Pär i drömmen och tog ifrån sin adept puffran. Det är viktigt att du lär dig, sade han, för vår skull. Hon stod bredvid och nickade lite uppgivet och han ruskade frustrerat på huvudet. Därefter gungade M/S Regina Baltica till och jag vaknade. Det var vargtimme och jag var kissnödig.

Kanske säger drömmen något om Pär Nuder. Kanske säger den något om mig. Kanske var det bara en dröm.

DJtv #3 – Grannland Lettland

Tredje gången gillt! DJtv goes international! Kan det bli bättre? Säkert, men jag har svårt att föreställa mig hur det skulle gå till i praktiken. I veckans avsnitt expanderar vi vår litteraturbevakning till grannland Lettland och besöker Rigas bibliotek och boklådor. Dessutom funderar vi över vad DN borde göra med sin nya bokhandel på nätet.


DJtv #3 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant som nämns i inslaget:

Lettland som litteraturland
Jaan Kross (inte lett, men balt)
DN Bokhandel
Artikel i SvB angående DN Bokhandel
Mitt inlägg från i torsdags om DN Bokhandel

Kreddas den som kreddas bör

Oh no!

Malin Ullgren skriver i DN om att litteraturkritikerna på ett så ängsligt sätt måste sluta dalta med bästsäljarlitteraturen och det har hon nog rätt i men oh no hon inleder texten med att citera de där Ulf Lindstrand-uttalandena som jag refererat till både här och här och skrivit en notis om som publicerats bland annat där men Malin skriver att det var i en intervju med TT Spektra som Lindstrand sa så där och det var det ju inte utan med Svensk Bokhandel!

Oh no.

Avsaknaden av BLM

I avsaknad av den fysiska upplagan av Boklördag här i Riga så läser jag det som DN lagt ut på nätet istället och fattar tycke för Anna Hallbergs långa text om varför bara gubbsen når hela vägen fram i den svenska prosan just nu. Visserligen tycker jag att hon stirrar för mycket på det senaste årets utgivning – så sent som i december 2007 var det ju en skräll när Carl-Henning Wijkmark vann Augustpriset för ”Stundande natten” före storfavoriten Åsa Linderborg och jag och många andra skrev saker i stil med att det var ett sundhetstecken att litteraturen i detta ungdomshysteriska samhälle vågar belöna något så osexigt som två trettiotalister oavsett deras kön (inlägget berörde även faktumet att Björn Runeborg vann förra årets upplaga av Sveriges Radios romanpris). Dessutom hade Augustpriset åren dessförinnan vunnits av Susannan Alakoski, Monika Fagerholm och Bengt Ohlsson – och även om hans kön är manligt kan väl inte ens denne räknas till gubbe, han skriver ju krönikor i På stan gubevars.

Hur som helst. Anna Hellbergs poäng är att problemen hon ser kan bero på att Sverige saknar en litteraturtidskrift av BLM-snitt. Och även om jag inte känner igen symptomen hon beskriver så håller jag med om hennes ordination om en stark litteraturtidskrift, med kredd, någorlunda stor spridning samt det allra viktigaste – bestående livslängd. Nu skriver visserligen Carl-Michael Edenborg en text i Ordfront Magasins nya oneshot OLM – gissa vad L:et står för – om den oerhörda mängd tidskrifter om litteratur som faktiskt finns i Sverige, men ändå, det finns ingen gigant, ingen dominator, ingen som man kan hänvisa till år efter år efter år.

Det finns ingen ekonomi i en BLM för 2000-talet. Antar jag. För funnes det det skulle tidningen så klart fortfarande existera eftersom vinst, pengar och mammon är det enda som betyder något.

Synd.

Integriteten är väsentlig

I dag hade DN premiär för sin bokförsäljningssajt. Det är egentligen inte så mycket mer än ett Adlibris som klätts i lite annan skrud, men ger DN en möjlighet att länka till böcker de recenserar och därmed tjäna lite pengar på klickningarna. Inte så konstigt i sig, tidningarna har blivit rätt duktiga på att skaffa sig sidoinkomster.

Men.

DN:s kulturchef Maria Schottenius säger angående deras nya bokhandel att integriteten är väsentlig. Ingen ska kunna sammanblanda DN:s redaktionella verksamhet med bokförsäljningssajten. Okej, det är ju bra.

dndump.jpgMen. Varför i hela fridens namn väljer de då att placera ”I döden dina män”, skriven av tidningens politiske redaktör Niklas Ekdal, i topp på sajten? Okej, Ekdal är på väg att sluta på sin post, men han ska fortfarande vara knuten till tidningen om jag minns rätt. Boken är fyra månader gammal, har inte direkt firat triumfer på försäljningslistan och fick rätt ljumma recensioner så det finns inget som motiverar dess framskjutna plats förutom att Ekdal är DN-journalist. Och visst, tidningen gör så klart vad de vill, DN Bokhandel är ju deras sajt, men ändå – var det inte lite osnyggt att göra så här just på startdagen, när det redaktionella oberoendet skulle bevisas?

Fotnot: Adlibris hade vid samma tidpunkt inte ”I döden dina män” placerad någonstans på sin startsida.

Istället för debut – ginseng

Jag missade debutbaren för första gången på länge i går, satt på Arirang med Jocke och Josefine och höll låda genom att dricka ginsengsprit för att avliva en begynnande förkylning istället. Tur då att Fredrik var på plats på Kulturhuset och tog upp ljud, så att man kan lyssna på åtminstone en del av vad som bjöds.

För övrigt kan jag meddela att Pet Shop Boys ger ut sitt nya album den 23 mars. Det finns ett liv efter Melodifestivalen.

DJtv #2 – Död åt olönsamma böcker

I det andra avsnittet av ”Daniel & Johanna pratar litteratur” tar vi utgångspunkt i några uttalanden som Akademibokhandelns vd gjorde nyligen i en intervju och nördar ner oss i bokhandlarbranschens framtid. Dessutom introducerar vi ett vättebarn.

Länkar till sådant som nämns i inslaget:

Intervju med Ulf Lindstrand i Svensk Bokhandel, plus ledarkommentar
Mitt textinlägg i frågan
Annina Rabes inlägg på Shampoo rising
Bokhora köar i tolv år
antikvariat.net

Författande är bara ren matematik

Jag får regelbundet Googlesökningar av slaget antal ord per sida. Inte varje dag, men ganska ofta. Och eftersom jag vill att den här bloggen då och då ska ha en pedagogisk teknikdel med lätta drag av autism, så tänkte jag dyka djupare i det här med författarens behov av siffror.

För nästan exakt en månad sedan skrev jag att min roman för tillfället bestod av 267 349 tecken inklusive blanksteg, vilket gav 173 romansidor (enligt min magiska formel för hur man ställer upp ett romandokument i Word på bästa sätt). Jag skrev också att jag räknat ut att medelordet i boken är 5,34 bokstäver långt (upp från 5,29 i ”Dannyboy”), men jag skrev inte ut något svar på googlingen ovan. En onödig uppgift tänkte jag, det är ju bara att dela teckenantalet med sidantalet och multiplicera med ordlängden.

Men så slog det mig i går att en roman består ju också av rätt mycket luft – eller vita ytor – i form av kapitel som slutar bara några rader in på sida, början på kapitel som börjar en fem-sex rader ner på en sida, dialogstycken som ger mycket vitt och så vidare och så vidare. Det betyder att om man delar antalet tecken med antalet sidor ovan (267349 delat med 173) visserligen får ett korrekt mått på hur många ord en boksida verkligen har i medel, men det är troligen inte det vi har i åtanke när vi drabbas av funderingen hur många ord innehåller en boksida? Troligen ser vi då framför oss en relativt välfylld sida med text från topp till tå, kanske med ett par-tre dialogcitat som skapar luft och spänst åt anrättningen.

Och då är frågan: Hur många ord har en sådan medelsida?

Jag valde ut fem likartade ”standardsidor” ur mitt manuskript, räknade och gjorde ett genomsnitt.

Svaret blev: 345 ord och 1840 tecken per sida.

Så nu behöver ni inte ligga sömnlösa över det längre.