Kategori: Litteraturvärlden

Lite i smyg har även Svenska Dagbladet dragit igång en litteratursatsning på lördagarna, det var väl bara en tidsfråga, DN har haft sin Boklördag ett bra tag nu och det torde finnas annonspengar att tjäna även för Svenskan om de kan poängtera att de har en lördagsnisch, och nej, man ska väl inte glömma att det ser snyggt ut ur läsarsynpunkt heller. Visst kan man tycka att det är ett simpelt apa efter-trick, men att tidningar följs åt i sina ageranden är knappast något nytt, det finns exempelvis mig veterligen ingen naturlag som säger att man måste recensera skivor på onsdagar men ändå har det blivit legio på senare tid – även vi skickar sedan ett år tillbaka ut våra skivrecensioner på tisdagar så att kunderna ska kunna publicera dem i tidningarna dagen därpå.

Nåväl, nu var det ju litteraturen det här skulle handla om. SvD väljer helt enkelt att kalla sin lördagssatsning för Böcker, premiärhelgen bestod av två reportagesidor samt två recensionssidor med lite plock i botten, något av en smygsatsning som sagt, kanske ska det växa, jag hoppas det för ambitionen är ändå god och jag gillar riktade satsningar. Någon nätdel i stil med DN Bok finns ännu inte, men kanske kommer det, det ryktas ju att SvD:s sajt är under omgörning och även kulturen ska ju få sig en omstöpning men så länge jag kryddar mina påståenden med ryktas och ju och kanske är det väl egentligen lika bra att jag håller snattran och inväntar verkligheten.

Och är det för den delen bara jag eller har DN:s Boklördag blivit tunnare sedan återkomsten efter jul- och nyårshelgerna? Jag vill minnas att jag inte sett några bokplocksidor i år, och sidantalet har även i övrigt känts tunnare. Nu är visserligen inte januari årets tyngsta romanmånad, men ändå, jag är övertygad om att det gått att fylla utrymmet.

Ah, the debutante bal. Eller releasefesten, som vi säger på svenska.

I går kväll hade min kära kollega Kalle Dixelius (eller ja, semikollega åtminstone för tillfället, han är tjänstledig för tillfället) fest på Strand för sin dystopiska ståkkålmsskildring ”Toffs bok”. En rasande trevlig tillställning, böckerna tog slut och nya fick köras in, Kalle höll låda på scenen, bandet Mackaper spelade högt och vinet flödade. Tortillasnacksen höll jag mig dock ifrån, inte ens fest och gamman ruckar på en GI-själ när det finns en beach -09 att tänka på.

Och eftersom det inom mig bor en geek sände jag så klart intervjun med Kalle live över Bambuser. Kvaliteten är inte den mest bländande jag stött på i dessa hd-tider, men det går ändå klart och tydligt att höra och se vad som gick av stapeln. Om ni undrar vad det röda är som står och studsar i nedre delen av bild, så är det Kalles dotter. Enjoy.

Det är mycket Peter Englund nu. Han har ju gjort sig lite osynlig efter helgens tillkännagivande, har intervjuat sig själv i sin blogg och låtit sig fångas i språnget av SvD men inte särskilt mycket mer. I dag lyckades dock SR Uppland få till stånd en intervju utanför hans hus i Rasbo öster om Uppsala. Tio väl investerade minuter tycker jag, tillsammans med de nio som jag och Johanna levererade i morse i samma ämne i DJtv så klart. Vill man inte lyssna på SR-intervjun kan man istället läsa min korta rewrite, där jag valde pryovinkeln.

Shit pommes frites! Horace Engdahl kliver ner som ständig sekreterare för Akademien, och in kommer Gösta, nej jag menar Peter Englund, och blir ny boss.

Det här sätter ju saker i ett helt nytt ljus. Tidigare har jag varit stolt över att finnas med på en akademiledamots länklista, nu återfinns jag alltså på den (blivande) ständige sekreterarens länklista. Det här kan utan tvekan komma att stiga mig åt huvudet.

Nu gäller det att jobba stenhårt på den finkulturella kredden för att behålla platsen, således är det slut på fylleinlägg, strunt och gnäll, hädanefter blir det enbart akademiska, lärda och inte minst vittra inlägg.

Hm. Undrar verkligen om det var rätt drag att inleda min finkulturella mission med att åka till Strängnäs för att bevaka finalen av ”Dansbandskampen”?

——

Uppdatering: Det slog mig att Peter Englund faktiskt hintat om sitt nya uppdrag i sin blogg. Den 4 december skrev han i ett inlägg att Jag kommer inte skriva någon ny bok på ett antal år. Skälet håller jag för mig själv ännu en tid, och med facit i hand borde man ju redan då ha kunnat förstå vartåt det barkade. Men jag verkar vara i gott sällskap, trots 45 kommentarer på inlägget har ingen frågat om en speciell sekreterartjänst kan vara orsaken till beskedet.

Vi var på releasefest för det nya numret av ALT i går kväll. Och om man går på ett kalas för en tidskrift som sätter diskussion av text i främsta rummet, är det då inte ett sundhetstecken att man vid hemgång, när fyllematen ska inhandlas på McDonalds, har en så animerad textdiskussion att tjejen i kassan blir helt förskräckt och tror att vi håller på att börja slåss?

Att Johanna lutade sig över disken, tog sig för pannan och med teatralisk, darrande stämma kved fram vi kommer inte att sova i samma säng i natt! kanske också spelade in.

——

Fotnot: Diskussionen handlade främst om hur många restauranger det finns i Kiruna, men berörde också – åtminstone via felhörning – ghettot i Warszawa under andra världskriget.