Carla Bruni, Tim Burton och jag

Vem ska man lita på egentligen? I dagens DN hävdas att Carla Brunis musikkarriär går spikrakt uppåt sedan hon blev flickvän till Frankrikes president Nicolas Sarkozy och i SvD går tongångarna åt motsatt håll, Musiken i skymundan för presidentens kvinna står att läsa på SvD:s pappersetta (det vill säga förstasida) idag.

Det må vara hur det vill med den saken, själv tycker jag bara att det är lustigt att hon hela tiden sedan kärlekshistorien rullades upp framför världens ögon nästan alltid kallats exmodell exmodell exmodell, trots att hon på senare år väl främst varit en rätt framgångsrik och även kritikeruppskriven artist. Jag lyssnar ofta på hennes debutalbum ”Quelqu’un m’a dit” när jag skriver, delvis beroende på att mina franskakunskaper är närmast obefintliga vilket passar när jag skriver då inte texterna distraherar, men också eftersom jag tycker att musiken är bra. Och visst, jag läser i SvD-artikeln att hon tydligen var en av världens tjugo mest väletablerade supermodeller på nittiotalet, men eftersom jag har lika dålig koll på modellvärlden som på det franska språket passerade det mig obemärkt förbi när det begav sig, och troligen för större delen av den övriga tidningsläsande publiken likaså. Ergo – hon är för dagens publik mer aktuell och känd som musikartist, men ändå kallas hon exmodell exmodell exmodell. Och ja jag vet att det beror på att det rent mediemässigt är mer pikant och eggande om en president dejtar en modell än en popartist (om än relativt marginellt skulle jag tro) och att kvinnor helst bör framställas som snygga attiraljer vid den framgångsrike mannens sida istället för egentänkande och skapande varelser för att vidhålla samhällets rådande ordning, men jag kan väl få gnälla lite över tillvarons beskaffenhet så här på torsdagsmorgonen? Snälla?

——

Gnälla tänker jag dock inte göra nu, utan tvärtom skryta: På fredag nästa vecka, mellan klockan 12.09-12.29 (jepp!) ska jag och absolut ingen annan intervjua Tim Burton när han kommer till Stockholm för att prata om ”Sweeney Todd”. Yay!

En kommentar till “Carla Bruni, Tim Burton och jag”

  1. åh herregud vad avundsjuk jag blir. inte på carlas modellfack. nej, tim burton. ska vi byta liv nästa fredag? snällarå?

Kommentarer är stängda.