Hej.
Jag har frekventerat era debutbarsarrangemang sedan 2004. Jag har vad jag kan minnas missat en vårtillställning sedan dess, den i juni i fjol. Varje försommarkväll de övriga åren har jag lämnat Kulturhusets terrass stelfrusen in till märg och ben. Värst var det nog 2007, när det dessutom föll ett duggregn genom hela tillställningen. Flytta inomhus? Inte en chans. Det är juni, då ska vi svenskar vara utomhus.
Vilken vacker kväll, sa utfrågaren Magnus Utvik i går. Ja, visst var det vackert, kvällssolen sken över terrassen och ibland kunde man se en ballong eller ett flygplan sväva förbi i den blåa skyn, men när hälften av publiken sitter invirad i filtar redan när kvällen inleds, när man får kommentarer i halvtid som alltså, du hade ju rätt, det är helt sjukt kallt och när maximalt en tredjedel av den initiala folkmassan stannar tills det är dags för den sista debutanten att äntra scenen vid 22-tiden, då är det faktiskt något fel. Ja, självklart droppar vissa av ändå eftersom alla inte har tid att sitta på ett tak i centrala Stockholm i över tre timmar en tisdagskväll – men två tredjedelar av publiken går inte hem av den orsaken.
Därför tycker jag inte bara att det är idiotiskt att låta folk sitta ute och frysa när det finns bra och uppvärmda lokaler precis bakom terrassdörren (som ju också används på höstupplagan) – det är också respektlöst mot de författardebutanter som lottats att få framträda bland de sista, de debutanter som känner sig tvungna att börja sina framträdanden genom att tacka den återstående publiken för att de stått ut att sitta där som frysta fiskpinnar i tre timmar.
Okej, just det där med fiskpinnarna sa ingen, det adderade jag för den enkla effektens skull.
Men snälla arrangörer – ni har ett jättefint program att bjuda på. Kan vi inte få njuta av det utan att behöva frysa halvt ihjäl?
Jag vet att det också var folk som överhuvudtaget inte brydde sig om att komma dit för att de visste att de skulle frysa.
Det måste bli ett slut på det här litteraturovänliga beteendet!
Jag känner att jag funnit mitt kall i tillvaron nu. Jag tänker inte vila förrän Debutbaren arrangeras inomhus. Det gäller att välja sina strider.
Hej!
Ja, det var verkligen svinigt kallt….
Jag var sist på scen och kände mig helt fördärvad av kyla och besviken över att de inte fixat ett inomhusalternativ. Man laddar upp i flera veckor och sedan blir det ett antiklimax på grund av kylan. Jag tyckte att det var för långt också. Nu ligger jag hemma med förkylning…
men tack för att du stannade och tack för ett bra inlägg. Måtte de bli kvitt denna idiotiska utomhus-fixering.
Kramar
från Sara Paborn
Ja, det kan verkligen inte vara roligt att vara sist ut i ett sånt där sammanhang. Och med de yttre förutsättningar du fick – nej, jag avundades dig inte. Men jag måste säga att du gjorde det bästa av den hand du blev delad, bra intervju tyckte jag.
Och jag håller med om längden – kvällen drog verkligen ut på tiden. Varje gång sägs det inför att författarna ska läsa i ungefär fem minuter, sedan står många ändå och läser i en kvart. Okej att man drar över lite grann, men är man elva stycken som ska upp på scenen så ger det minst en timme i extratid, vilket också gör att många går.
Samtidigt är så klart inte debutbaren ett arrangemang som är lätt att få ihop. Många förlag som vill att deras debutanter ska få vara med, begränsat med tid, författare som är olika bra eller katastrofala på att stå på en scen inför publik – det kräver en del för att få ihop, inbillar jag mig. Men längden per framträdande samt kylan är ändå två faktorer som man verkligen skulle kunna fixa, bara man bestämde sig för det.
Å, jag minns the horror! Så gravid att jag knappt kom upp på podiet, mikrofonen funkade inte, det regnade och de få kvarvarande dog av köld. Men jag och Daniel hade ett fint samtal i alla fall, minns jag. Även om nästan ingen annan hörde nåt.
Isobel: Det verkar som att vi alla har lite halvtraumatiska debutbarsminnen. Här finns mina återgivna (tillsammans med en redan då rätt kritisk väderiakttagelse). Det var väl den gången jag skriver om i inlägget som du var med vad? Jag har för mig att det var första gången jag hälsade på dig.