Herregud vilket katastrofalt Blogg 100-år. Efter att varje år ha mäktat med sisådär 94 till 96 inlägg mellan 1 mars och 8 juni, blev årets resultat blott 77, inklusive detta avslutande inlägg. Herre jistanes.
Ursäkter? Tja, jag har befunnit mig i den mest skrivintensiva fasen någonsin under min författarkarriär under dessa månader – mer om det om sisådär en vecka. Det har påverkat till viss del, inte tu tal om den saken. Men är det bara därför? Jag har ju trots allt befunnit mig i intensiva skrivarperioder varje vår sedan jag började skriva Virus våren 2016…
Nja, antagligen inte. Till viss del handlar det säkert om att själva evenemanget Topp 100 inte existerar längre också, och att det är lite trist att sträva på ganska så ensam. Läget var visserligen likadant även i fjol, men eftereffekten för mig personligen kanske var lite mer levande ännu då, jag vet inte.
Eller så har jag bara blivit latare. Det kan vara så också.
Har jag skrivit något vettigt under dessa månader då? Tja, bland de bloggexklusiva texterna har det väl varit rätt då skralt. Mitt inlägg om Babels inslag om ljudböcker är väl det som blivit mest delat och läst under de här månaderna, och sedan har jag ju skrivit rätt mycket på sistone om det här med Bonniers/Storytel-konflikten och de efterföljande exklusivitetsbråken. Jag har också börjat göra en vana av att publicera mina litteraturkrönikor i Västerbottens-Kuriren här med några veckors eftersläpning. Inser nu att jag inte publicerat vårens sista här i spalterna än – missade alltså öppet mål att nå Blogg 78. Illa. Men den får komma till veckan i stället.
Dessutom låter ju Blogg 77 faktiskt bättre.
Okej, nog om detta för i år. Nytt försök 2020! Jag behöver dessa bloggintensiva månader, de håller dessa spalter levande.