Bilder från Belgrad (4)

Det har blivit dags för hemfärd. Det känns smått overkligt att säga så här på morgonen den fjortonde dagen, men jo, det är verkligen dags. Väskan är packad, jag är slitnare än slitnast efter nattens arbete och noll timmars sömn, men hey ho, here we så sakteliga norrut go.

Jag bjuder på en liten bildkavalkad som avslutning på Belgradäventyret. Enjoy.

Therese och Marko intervjuar Charlotte Perrelli några timmar efter att de anslutit vid min sida i måndags.

En sak är säker, serberna kan det här med muffins. Här en med gurka och bacon i.

Sprang på Kristian Luuk och hans sidekick Josef Sterzenbach i presscentret, när de var på jakt efter en skrivare för att skriva ut manuset de skulle använda till den första semifinalens kommentatorsjobb. Gentil som jag är hjälpte jag dem till rätta.

När vi såg Champions League-finalen i hotellrestaurangen satt några äldre serbiska gentlemän framför oss och lekte med fjärrkontrollen. De lyckades rätt oväntat få fram en texttv-sida med färska resultat från svenska Superettan på. När de knäppte bort sidan lyckades de inte fullt ut, varvid resultatet i matchen mellan Örgryte och Falkenberg satt kvar på skärmen den närmaste timmen. Kändes en smula underligt med tanke på var vi befann oss.

Fotostunden som antog kaotiska proportioner i fredags eftermiddag på den svenska delegationens tak. Någonstans bakom den där växten står Charlotte Perrelli.

Jag och Therese tog en sightseeingrunda i Belgrad i går. Bland annat visade jag henne utsikten från fästningen Kalemegdan, som hon inte sett tidigare men där jag varit och rekat förra helgen.

Do you have monkeys? frågade Therese kassörskan när vi stod i insläppet till Belgrads zoo. När svaret blev jakande begav vi oss in och kollade på zebror, vargar, lejon, elefanter, giraffer, kameler, undulater, hästar, björnar, hundar (!), sälar och flodhästar. Först tyckte vi det var hysteriskt roligt att gå runt där, men skrattet fastnade i halsen efter ett tag då burarna var löjeväckande små och djuren ofta såg mer än lovligt raggiga och undernärda ut.

De hade också någon form av bergsget. Eller så är det något helt annat men det var vad jag gissade på i alla fall. Sekunden senare försökte den bita av Thereses hand.

Dags att bege sig mot flygplatsen. Två veckor i Belgrad and all we got was a lousy artondeplats. Igen.

Kul.