Årslistan 2007

Årets film: ”Darling”. Inget annat under året gav mig i närheten av samma känsla när jag lämnade biosalongen.

Årets läsning: ”Mig äger ingen”. Jag var helt tagen efteråt och jag är rätt svårtagen.

Årets skiva: Säkert. Ett helt strålande album som jag inte förstår hur Annika Norlin ska kunna toppa men det går säkert alldeles utmärkt det också.

Årets riff: Det som drar igång tjugo sekunder in i videon till ”Cheek to cheek”. Jag föll inte som en fura för Sahara Hotnights nya album ”What if leaving is a loving thing”, men förstasingeln blev nästan årets låt i min ipod. Nästan.

Årets låt: ”1 2 3 4” med Feist. Kraftigt sönderspelad på såväl P3 som i min ipod, men ändå, åh vilken fantastisk låt.

Årets längsta blogginlägg: You’re in a bad way. Utan tvekan.

Årets drink: Fransk fågel. Det grämer mig något oerhört att jag tydligen drog från festen i lördags innan armagnacen, kaffet och citronerna åkte fram.

Årets köttskandal: Morgan ställer till det när vi grillar.

Årets konstigaste intervju: Eller ja, intervju och intervju egentligen, men telefonpresskonferensen med David Duchovny, där sjutton journalister, under ledning av en moderator, fick ställa en fråga var till en måttligt engagerad Duchovny, tar nog priset. DN:s tolkning av eventet kan läsas här (frågan jag ställde var den om sexboomen i amerikansk tv hösten 2007 i och med ”Californication” och ”Tell me you love me”), min artikel ska ut först senare i veckan.

Årets tv: ”Friday night lights”, ”Battlestar Galactica”, ”Dexter” och sist men inte minst ”30 Rock”. Alec Baldwin är fullständigt lysande som NBC-chef.

Årets vart ska jag nu få min ”OC”-fix: ”Gossip girl”.

Årets comeback: Ben Affleck. Hollywoods mest utskrattade träbock var först finfin framför kameran i ”Hollywoodland” och därefter kalasbra bakom den när han regidebuterade med filmatiseringen av Dennis Lehanes ”Gone baby gone”, som jag för övrigt tycker är en fantastisk romantitel.

Årets död: Ingmar Bergman. Själv tog jag emot beskedet under en förmiddagspromenad i Hagaparken, precis efter att jag nästan trillat ner i ruinerna av skrytslottet som Gustav III aldrig hann bygga klart eftersom han gick och dog.

Årets oj då, där gick den artikeln upp i rök: När Carl-Henning Wijkmark fick Augustpriset för ”Stundande natten” och det sa poff när min och alla andra journalisters förskrivna Åsa Linderborg-artiklar förintades.

Årets långbänk (1): Mitt romanskrivande. Men 2008, ja då jäklar ska den andra romanen bli klar!

Årets långbänk (2): Min ambition att göra en mp3-boksversion av ”Dannyboy & kärleken” har inte kommit ett dugg närmare verklighet än den var i december 2006. Men den som lever får se. Eller höra då kanske.

Årets bild: Mamma visar hur riffen ska sitta i ”Guitar hero”.

Årets telefonsamtal: Kvinnan som ringde och undrade hur jag kunde veta att apokalypsen var i antågande.

Årets uppmaning till bokbranschen: Efter att ha fått träningsvärk av ”Chockdoktrinen” vidhåller jag min idé från i juni: Börja ge ut kioskvältare i pocket direkt, och ta mer betalt för dem. Jag tror det skulle löna sig.

Årets sista förhoppning: Att det blir en rolig nyårsfest. Det är tydligen hippietema. Vojne vojne, det känns ju inte direkt så mycket … Daniel.