Då den förra måndagen var ett under av missriktad livsleda, med det ena bakslaget efter det andra, var det i dag trevligt att vakna till mejlbeskedet att jag för andra året i rad tagit hem en jordskredsseger i Morgans årliga Oscarstips (japp, det är en riktig statyett han håller i handen, och jo, jag tror det är en av mina röda slipsar), årets gala gick ju av stapeln i natt. Penningsumman blev tyvärr en aning mindre i år eftersom deltagarantalet var färre, men ska nog räcka till att betala tre av vårens bruncher i alla fall.
Min segerrad landade på sjutton av tjugofyra rätt. Ett något svagt segerresultat kan tyckas (jag hade arton förra året), men det var ett sånt där år när gracerna skulle fördelas relativt jämnt, vilket gör det mer svårtippat (”No country for old men” fick flest med blott fyra oscarsgubbar). Värt att notera – jag missade båda de kvinnliga skådespelarpriserna. Alla eventuella villfarelser jag haft om att besitta god kvinnokunskap får därmed anses ha varit just villfarelser.
Fotnot 1: Men vad fasiken Josefine, hur kan du prisa Stefans insats i tävlingen när det var jag som vann?!
Fotnot 2: Att jag inte satt uppe och kollade utan möttes av segerbeskedet via mejl erkänner jag var lite svagt, men då jag hostar som en tok för tillfället anser jag det vara mig förlåtet att jag istället valde sömn. Och utgången var ju ändå given på förhand.
Inte vet jag varför Josefine prisar mig, men jag postar hur som helst det mejl som jag skrev tidigare i dag:
Blomkvastade gratulationer till Daniel. Han leve!
Du lyckades pricka in samtliga kortfilmer. Det är i sanning en bedrift – så opererar den skickliga Oscars-tipparen. Vi föreställer oss att du har vägt de olika kortfilmerna mot varandra, begrundat motiv och utförande, balanserat statistik mot logik, och kryssat för dina val. På det här viset kan du tänkas ha resonerat: ”Det förefaller mig vara ett franskt år i år, det blåser en knappt förnimbar fransk vind längs gatorna eller rättare sagt boulevarderna utanför Hollywood & Highland Center. Jag vill minnas att Philippe Pollet-Villards debutfilm, den oförglömliga ”Jacqueline dans ma vitrine” från 2000, hade ett särpräglat bildspråk och en finstämd sentimental ton som kan tänkas tilltala akademiens medlemmar, och tangofilmer ligger inte i tiden…jag bedömer att Le Mozart des Pickpockets tar priset.”
Gissa dig fram, det skulle du aldrig göra, det är jag övertygad om!
Själv håller jag, en anspråksfull gissare, en privat liten gala, kallad GATOOK, det vill säga Galan för Tio Omöjliga Oscars-Kategorier. Där ingår regi, klippning, bästa film, manus (både original och adapterat), foto och inte minst: skådespelarna. I denna gala kan man ju som ni förstår bara tokgissa – det är ju stört omöjligt att göra en kvalificerad bedömning inom dessa fullkomligt nyckfulla för att inte säga förnuftsvidriga områden.
Jag vill inte draga någon uppmärksamhet från dagens välförtjänta vinnare, utan vill bara, i all anspråkslöshet, nämna att jag faktiskt segrade i denna tips-version. Men vad är väl mina helt ogrundade gissningar i skådespelarkategorierna värda mot det vetenskapliga övervägande som ligger bakom segrarens förmåga att pricka in samtliga kortfilmer?
Åter igen: stort grattis!
/Nicht ein schlechter Verlier
Bör jag kanske tillägga att jag inte bara vann GATOOK utan också hade ALLA RÄTT?
Att pricka in kortfilmerna är ju ingen som helst konst – man utgår från att de som ska rösta liksom jag själv inte sett filmerna, och tittar på vad filmerna heter. ”Peter and the wolf” låter ju välbekant – vem har inte ångrat att man någon gång skrikit på vargen ett par gånger för mycket? – alltså kommer många att rösta på den av igenkännighetsskäl. Likaså ”Le Mozart des pickpockets” – den där Mozart vet man ju vem han är, och ficktjuvar har vi ju alla hört talas om. Skitlätt.
Gatook. Låter som något ur en ramsa de lär ut första året på Hogwarts. Jag förstår att du är stolt.
Stolt? Jag är långt ifrån stolt – jag har ju bara gissat. Det är inte rimligt att vara stolt för att man kan gissa bra.
Åhmehååh. Varför ska det alltid sluta i gråt och tandagnisslan? Och de som verkar ha det allra jobbigast, ja det är den som hade flest rätt (och därmed traskar iväg med potten) och den som lyckades med bedriften att spika alla skådespelarpriser (att ta BÅDE Swinton och Cotillard är inget annat än skicklighet). Åh STACKARS ER.
Jag är förkyld, och det finns inget så grinigt och gnälligt och sandlådigt som killar när de är förkylda, det fick jag höra senast i går. Det är mitt bästa försvar.
Den röda slipsen fick jag i julklapp av Kicki. Äras den som äras bör.
Josefine, vi bara stångas lite, så där som hanar gör. Det är lika harmlöst och ofarligt som en…tautologi?
Syftet är givetvis att bygga upp en stämning inför nästa års gala. Då ska jag personligen värva deltagare – både sådana som är motiverade och kunniga, och sådana som inte är det. (Jag skulle mejla Betnér om inte hans adress blivit kapad.)
Morgan, manfallet är alarmerande, den nedåtgående trenden måste brytas! (Notera att jag först använde mig av en krigsmetafor och därefter en ekonomisk fras – för att markera att det handlar om krig och pengar.)
Morgan: Men kanske kanske stod jag på något sätt som ursprunglig inspiration till köpet i alla fall…? Jag vill ju så gärna att det mesta här i tillvaron ska ha en koppling till mig själv.
Jag maste stamma in i Stefans alarm – det sjunkande deltagarantalet ar skrammande. Jag har gjort vad jag har kunnat och varvat tipsets forsta (?) utlandska deltagare, men vi maste alla hjalpas at for att fa upp hypen kring vad som faktiskt maste anses vara en av Sveriges framsta Oscars-pooler. Jag foreslar att du Daniel borjar med att hanga ut ett rott skynke fran ditt fonster, som protest.
Nja, det måste nog vara en ny färg, annars är det inte säkert att Vi i Vasastan och övriga Innerstadspresstidningar nappar. Hittills har de skrivit artiklar om människor som flaggar rött, vitt och grönt vad jag vet. Jag hänger ut ett svart lakan i morgon bitti. Har de inte hört av sig och erbjudit spaltutrymme före lunch skickar jag ut ett pressmeddelande, det borde åtminstone generera en halvsida.
Inspirationen kommer från dig, Daniel! Så har du åtminstone det att glädjas åt.
Kanske är det just en röd slips du ska hänga ut genom fönstret?