Som så många andra har även jag tagit mig till biografen och kollat in Casino Royale. Som nörd på basicnivå (jag kan premiäråret på alla filmerna samt skulle nog under vapenhot och med lite betänketid kunna räkna upp samtliga Bondbrudar plus vem som gjorde låten – och jag tycker självklart att I hennes majestäts hemliga tjänst är bästa filmen, kanske i viss konkurrens med Agent 007 ser rött) är en Bondfilm en återkommande njutning jag inte skulle byta mot mycket annat på vita duken.
Det har skrivits spaltmil om filmen i såväl blogg- som traditionell medieväg, så jag ska inte ta upp alltför mycket av er tid. Men en sak som ingen direkt tagit upp som åtminstone jag häpnade över var att de haft grodor som koreografer till actionscenerna. Alltså, har ni någonsin sett någon studsa så mycket i en actionfilm utanför Hongkong? I jaktscenen på bygget i början, när Bond jagar en bombman i en av de svettigaste scenerna någonsin? När de hoppar zickzack från våning till våning neråt i det halvfärdiga höghuset och sedan dyker genom hål i golv och tar bisarra skutt över bord? Gaddamn, that Daniel Craig sure has some awesome frog skills! Det såg ut som att de tränade inför en audition som Toad i X-men.
Men på det stora hela en väldigt bra Bondfilm, väl värd spaltkilometrarna. Visserligen 20 minuter för lång och synnerligen lättuträknad i sluttwisten med tanke på att det stått i varenda Bondrelaterad artikel det senaste halvåret att vi äntligen skulle få veta varför Bond är en manschauvinist som inte vågar lita på kvinnor, men ändå – åh vad trevligt jag hade.
UPPDATERING FREDAG: Ser via Emma att det ystra studsandet i filmens början helt enkelt bara visar att Bond hänger med i tiden och ägnar sig åt parkour. Yeah yeah, jag tycker ändå det mest såg ut som grodskutt.
Parkour schmarkour – klart det var grodskutt. Bond är före alla oss andra. Frogging is the new black!
Sannerligen en innovatör. Fast den osynliga bilen från förra filmen väntar jag fortfarande på att få se i verkligheten.