Telefonsamtal torsdag kväll, klockan 18.59:
– Morgan.
– Hej det är Daniel.
– Daniel! Åh vad glad jag blir när du ringer. Jag har tänkt så mycket på dig i dag.
– Jaha? Ja vad trevligt. Vad … hur kommer det sig?
– Äh, ja … jo jag känner mig sjuk och lite ensam.
– Och det fick dig att tänka på mig?
– Eh. Jaa?
Det känns fint att göra avtryck.
Förvanskat till oigenkännlighet. Men jag tror att alla fattar poängen.
What? Nää… Det enda jag erkänner att jag förvanskat är hälsningsfraserna, som jag la till av tydlighetsskäl. Eftersom du såg att det var jag som ringde sa du direkt ”Daniel! Åh vad glad jag blir…” och så vidare. I övrigt – taget direkt ur mitt fotografiska minne!