Jag skickar schlagertexter åt ett håll och romantexter åt ett annat. Det är ett jäkla skickande och det känns som ett väntläge, jag inväntar kommentarer och funderar på vad fasiken jag ska göra under tiden. Något måste jag ju göra.
Fast självklart finns det en miljard projekt som ligger och väntar. Eller kanske inte en miljard, inte riktigt, men fem-sex prylar jag borde ta tag i, filmmanuset behöver exempelvis arbetas på mer, kanske borde jag dyka in i det, ge mig hän, ta fram saxen, förädlingsverktygen – vilka de nu må vara det var ack så länge jag hade träslöjd och minns inte namnen.
Men mest av allt just nu vill jag att SVT ska få tummen ur och leverera telefonnumren som folk ska smsa till för att rösta i schlagern. Just nu, i denna timme, den här ynka stunden, skulle denna lilla ynnest faktiskt göra mitt liv rätt så komplett.
——
Uppdatering: Och som ett brev på posten, eller åtminstone som en uppdatering på webben, har nu SVT hörsammat min vädjan. Yay!