För ett år sedan, ganska exakt på minuten, rullade jag och en sjuksköterska ner sängen som en mycket gravid Johanna låg i till kapellet på Danderyds sjukhus. Tjugo minuter senare var vi gifta efter en vigsel som innehöll tårar, ostämt gitarrspel och ett dopljus som ringsubstitut, och fick rulla upp till avdelning 12 igen.
Året som följt har varit det mest omvälvande i mitt liv. Okej, det beror kanske mer på personen som under vigselakten gjorde sina sista timmar som ofött foster, än på själva giftermålet.
Men ändå, jag gillar att vara gift. Som fan.
Grattis! 🙂
Har varit gift i sju år nu. Gillar det också. Ja, det är helt enkelt fantastiskt. 😀