Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk igen. Det kombinerat med ett antal rätt tunga deadlines inom kort föder en tung känsla av uppgivenhet. Att inte kunna vara sjuk när man är sjuk är onekligen en nackdel med det här frilanslivet.
Till det positiva kontot får dock läggas att Tage tillfrisknat och var på dagis i dag. Promenaden dit kändes evighetslång, och när jag kom dit för hämtning kastade en av fröknarna bara en blick på mig och sa Och du har frossa ser jag.
Nåja, det blir väl någon ordning någon gång på det här kroppsrasslet.